HUMÖRET
Min tanke med att skriva denna bloggen var att hitta de positiva sakerna på vägen och försöka ge hopp åt andra cancersjuka.
Det är svårt att få ett sådant här besked.
Jag lade mej bokstavligen ner på sängen och grät ögonen ur mej i flera dagar efter att dom hade tagit proverna i halsen. Redan då kände jag på mej att det inte var en ok knöl.
Sedan dess har mitt humör åkt bergochdalbana.
Det ä r jättejobbigt.
Det finns dagar som det är svårt att hitta positiva grejor med det här.
Men...
Jag läste på en spansk sida att Cancer ofta har en psykisk anledning också.
Det är nödvändigt att hitta den anledningen, för annars så sitter orsaken till cancern kvar...
Jag har letat efter den anledningen och jag har kommit fram till flera saker.
En är bland annat att jag har varit jätteduktig på att sätta mej själv åt sidan. Det låter kanske lite konstigt, men för mej så har jag prioriterat jobbet och glömt bort att njuta på vägen.
Nu är ju jag så lyckligt lottad att jag älskar det jag håller på med och då är det lätt att glömma bort att man inte lever ett vanligt liv.
Som tur är, har jag goda, förstående gamla vänner som väljer att komma och hälsa på eftersom jag jobbar så mycket.
Tur är väl det, för annars hade jag inget socialt privat liv alls.
Då man träffar så mycket folk hela tiden också så får man ju den sociala ådran tillfredställd då vi har många mysiga gäster som med åren har blivit vänner, fast det är ju ändå så att det är i samband med jobbet man umgås.
Det är nog inte riktigt sunt.
Tyvärr har det tom gått så långt att om jag inte jobbar så har jag dåligt samvete...
Man bör nog ha ett liv vid sidan om jobbet. Det har jag inte haft på många år.
Det är nog en psykisk anledning i sej själv.
Så till det positiva .-)
Det här med cancer har för mej blivit lite av ett wake up call.
Livet ger mej en slow down varning!
Därför ser jag detta ur en positiv vinkel, där jag utan att ha dåligt samvete, gör absolut ingenting, eller bara slappar i soffan med barnen. Fixar till lite hemma. Något jag alltid har priat bort, då det har varit viktigare att ha det snyggt på våra restauranger och hotell än någonting annat.
När vi åkte iväg till Spanien på min hypertermi behandling så tog jag flickorna med mej och vi fick en extra vecka tillsammans i värmen. Det var inte fy skam =)
Min äldsta dotter sa en morgon, det är nästan så att vi skulle kunna skåla för din knöl mamma, för utan den hade vi inte varit här nu =) Jag höll med! Det är positivt, eller hur?
Så nu när jag ska in på behandling, fastän jag egentligen är vettskrämd, så ser jag det som en ypperlig chans att återknyta kontakten med alla goa gamla vänner jag har i Göteborg och mysiga fikastunder och middagar med gott vin, något jag inte har gjort i någon större utsträckning på flera år!
Så nog finns det mycket positivt med detta.
Sen bara att ha kunnat trappa ner jobb-takten u t a n dåligt samvete. Det är ju klart att det är ju synd att det skulle behövas en cancer till det, men va 17?
En få va gla för de lille ;)
