ALTERNATIV CANCER

När jag fick min diagnos först så trodde jag nog inte att jag skulle uppleva den här dagen. Hemskt men sant. Idag har jag mer livsglädje än någonsin. En sådan här sjukdom skakar om det rätt rejält och får en verkligen att fundera över hur man tillbringar sin tid. Saker jag tidigare har prioriterat bort blir viktiga och saker jag har satt först blir väldigt oviktiga helt plötsligt. Man inser att man inte kommer att leva i evighet. Även om jag idag vet att jag inte kommer att dö i cancer så blir man ju helt plötsligt medvetan om att livet är inte oändligt. Jag har nog alltid sett mej lite som Stålflickan som klarar allt och flyger lika fort. Liiite jobbigt är det ju att inse att mina krafter inte var obegränsade...

Som min vänninna Katrin sa till mej, men vilket fruktansvärt sätt att få en varningssignal på!

Ja, och det har hon ju rätt i.

Men jag sa, "Förmodligen var det nog bara cancer som skulle kunna stoppa min framfart."

Och det är sant, jag har bromsat. Gjort en ordentlig omvärdering äver vad som är viktigt eller inte. Jag har en hel del kvar att fundera över men jag är på god väg.

Jag tror dessutom att det är viktigt att ta hand om sej efteråt. Tyvärr har jag under denna resa mött alltför många som är tillbaka här tre år senare. Då sitter cancern i en annan plats på kroppen. Så får dom gå igenom detta helvete en gång till. Det har jag ingen lust med alls. Samtidigt blir man ju vettskrämd att det ska hända.

Jag träffade en mamma som fick förklara för sin dotter att allt håret skulle lossna en gång till. Som gick igenom den här resan ytterligare en gång och hon var helt förtvivlad.

Igår låg det en man brevid mej på rummet som hade haft halscancer, nu hade han den i sköldkörteln 2 år senare...

Det är en hemsk sjukdom och jag tror att det beror på många faktorer att man får återfall. Kanske satt den redan där innan och var så liten att låkarna missade den. Kanske är det rena lotteriet som en annan vänninna sa som också jobbr inom vården. Men en sak är säker. Jag tror att man kan förebygga massor med att ta hand om sej själv. Både fysiskt men också psykiskt. Jag har pratat med många patienter under min tid här och gemensamt för alla, oavsett vad dom äter och om dom sportar osv. så har de flesta varit utsatta för stress i någon form. Och många har satt det egna jaget allra sist och glömt bort att lägga tid på sej själv. Jag tror det är jätteviktigt att unna sej tid och att stressa mindre. Det beror säkert inte bara på det men kan helt klart vara en bidragande orsak.

Min sommar kommer att bestå att mycket lite stress i år. Det blir första gången jag inte springer häcken av mej en sommar... och tro det eller ej, jag ser verkligen fram emot att vara sjukskriven och ta hand om mej själv, mysa med mina flickor, ha tid att träffa mina vänner, fixa i trädgården. Självklart kommer jag att vara uppkopplad på jobbet också, men inte i lika hög dos som innan. =) Nu skrattar nog många som känner mej och läser det här, och tänker, det vill jag se... =) men tro mej, så mycket som jag jobbat innan, kommer jag inte att jobba mer. Målsättingen var att gå ner till en heltid. Nu blir jag tvungen. Men så fort jag blir så frisk att jag kan äta ordentligt så ska jag återuppta mina aprikoskärnor och äta mer rawfood och dricka mina juicer. Det innebär inte att jag inte kommer att äta en pizza nån gång men jag kommer vara betydligt noggrannare med vad jag stoppar i mej forsättningsvis. Kroppen måste ju ha rätt sorts bränsle för att kunna bekämpa eventuella saker som kan komma upp.

Nu är jag i alla fall färdig med mina behandlingar. Sista behandlingen var i onsdags.

Mina blodvärden var så låga att jag fick skippa den sista cellgiftsbehandlingen och det är jag inte det minsta ledsen för... =)

Jag har varit fruktansvärt trött sen i torsdags. Illamåendet börjar ge med sej. Fast igår kom det upp igen, fast det var nog för att jag var lite oförsiktig och matade in en halvliter sond och direkt efteråt en halvliter vatten. Så magen blev nog sjösjuk. Så typiskt mej. Bråttom med att bli frisk. Jag har fortfarande som sagt en hel del kvar att jobba med... Ska inte göra den missen idag. Istället för tårta så blir det en välling med rosett på =)

Mina flickor är jätteledsna för att jag inte kan äta tårta idag. (Undra om det är för min skull...ha-ha;) Tyvärr så har Saga blivit förkyld och eftersom mitt immunsförsvar är på bottennivå just nu så är det livfarligt om jag blir det minsta förkyld. Så jag får fira födelsedag med flickorna senare och med gräddtårta =)

Men jag är glad! Glad för att vara på väg att bli frisk. Glad för att den söta personalen fixade så att jag fick stanna kvar här över helgen på Sahlgrenska. Fastän det egentligen inte gick...

Hade verkligen ingen lust att åka till Näl. Känner att jag undviker det om jag kan.

På måndag tar vi nya prover och om de vita blodkropparna gått upp så kan jag nog åka hem istället.

 

Idag e de min dag =)

 

Kram!