På sjukhus igen
Ja det var ett kort hembesök.
Som gick fullkomligt åt pipsvängen.
Hade bestämt mej för att åka hem på måndagen även om läkaren tyckte att jag skulle åka till Näl.
Dina värden är inte så bra tyckte hon så vi skulle gärna se att du åkte till Näl. (mitt favoritsjukhus... =)
Nix, pix sa jag och åkte hem.
Det var kanske inte så jättesmart. Väl hemma gick det utför med en rasande fart. Även om jag inte gav mej på några jätteprojekt så hade jag fullt sjå med att hålla reda på att få i mej mat, vätska och medicin. Det låter kanske inte så svårt men när man har problem enbart med att svälja sin egen saliv, ja då blir det ett helt projekt att få i sej vatten och mår man dessutom illa från och till så får man inte i sej den här äckliga vällingen heller. Även om jag kan spruta in den i magen. För när jag hostar så känner jag smaken av denna vedervärdiga sak och då väder det och så kommer allting upp. Pricken över i blev väl att jag fick magont och spydde av pencilinet så igår var det en liten ynklig Anette som kom in till Näl...
Jag hade rasat ner till 56 kilo och var väldigt uttorkad.
Idag känns det lite bättre. Har fått i mej lite sondmat och fått dropp och nu har jag gått upp 1,5 kg i vikt igen. Men jag har inte så bråttom hem längre. Stannar här ett tag. Får liksom ingen bukt med illamåendet så nu stannar jag tills jag slutar att må illa. Försöker att äta lite vanlig mat men saker smakar forfarande väldigt konstig och det är jobbigt att svälja. Sås, kött och potatismos är dessutom väldigt slembildande så jag tänkte att det skulle gå bättre med lite grönsaker så jag bad om lite råkost. Det hade dom inte...
Nix pix, detta är ett vitaminfritt sjukhus. När man frågar efter grönsaker så tittar dom på en som om man vore från mars. Helt fantastiskt!
Det var därför jag åkte hem. För att få i mej lite vitaminer, tyvärr så gick det inte som jag hade tänkt och jag får bara acceptera läget.
Vitaminerna får vänta, jag måste bli av med illamåendet först. Har i alla fall lite askorbinsyra som jag trycker i mej när jag inte mår illa. Då får jag i alla fall i mej lite C vitamin. =)
Nä, det var inget glatt inlägg idag. Det blir säkert bättre. Det värsta är ju över.
Nu ska jag bara igenom toppen av biverkningarna och dom har sagt att det kan bli värre upp till två veckor efter.
Idag har det gått en vecka. En vecka kvar... Sen ska det vända...
Det ser jag fram emot, för just nu känns det för jävligt.
vikt 57,5
vita blodkroppar 1,9
hb 105
