Det är konstigt det att man inte reflekterar över hur det känns att vakna upp varje dag och må bra.
Det är något vi tar för givet.
Jag har istället vaknat upp varje dag och känt mej sjuk.
Fastän jag egentligen mår rätt bra, om man borser från den lilla jävla tumören som sitter i min hals förstås, som gör att jag sätter i halsen när jag äter och att jag har en fruktansvärt oattrakttiv kula på halsen, som jag numera måsta döjla med en scarf....
Men bortsett från det så mår jag faktiskt förträffligt. Fysiskt.
Tyvärr så funkar ju inte psyket på det viset och varje morgon när jag vaknar upp så känner jag mej sjuk, nästan döende ibland, fastän jag är frisk... (ja, ja, nästan i alla fall ;)
Hur som helst så har jag upplevt en fantastisk helg av vanlighet denna helgen =)
Jag stuvade in barn och hundar i bilen och åkte och hälsade på våra vänner och deras barn och fastän jag inte borde så åt jag god mat, inte alltid helt i riktning med min diet och tårta (!) jösses vilken tårta =)
(min läkare i spanien har ju sagt att jag kan fuska lite eftersom mina värden är så bra nu.)
Och jag har fuskat faktiskt, nästan hela helgen =)
Men med mycket gott samvete då även dom på Sahlgrenska säger att jag måste äta upp mej nu inför strålningen.
Så tårtan åkte ner med m y c k e t gott samvete :-D
Men det bästa av allt var att jag under hela helgen har vaknat upp och känt mej vanlig. Sådär vanlig som man är när allt är bra och man inte har några bekymmer. Det var nog den skönaste upplevelse jag har haft på länge, bara vara, och mysa och prata och slappa och bara vara vanlig... och inte känna sej sjuk.
Jag läste i en spansk blogg att vän-boost var det bästa man kunde göra för sej själv när man har cancer. Förmodligen annars också men... Det stämmer!
Det här var det bästa jag kunde gjort på länge. Jag har hotat mina vänner med att jag flyttar nog in där under denna tiden för det var så lätt att glömma, hemma hos dom. Jag kan inte riktigt förklara varför, men förmodligen för att när jag är hemma hos mej själv, går och funderar ibland, eller alltsom oftast på vad jag inte kommer att hinna med när jag är sjuk och det drar ner mej i det mörka hålet.
Om jag blir sjuk? För nu med nyvunnen energi så känner jag att jag klarar detta, och det känns helt fantastiskt!
Att bara känna sej vanlig! Och glad!
Nu börjar dagboken.