Sond ont del 4
Tillbaks på banan....
Det som förundrar mej när jag är på sjukhus, är hur fantastiskt bra vissa saker fungerar medans andra är totalkatastrof.
Jag är förundrad över hur man som läkare kan poängtera hur viktigt det är att en patient i n t e tappar vikt genom att äta nyttig kost och tillföra sej själv vitaminer, men att det sedan är av ringa betydelse om man tappar vikt pga av att man har fått
en sond i magen på läkares rekommendation som medför komplikationer och sedan tappar vikt.
Det är tydligen inte samma sak.
Vad som förundrar mej mer är att ingen funderar på varför det blev en komplikation.
Follow up existerar inte riktigt i den här världen tydligen.
Min syster berättade för mej hur hennes son fick jättekomplikationer efter en blindtarmsoperation som varade i flera månader. Vad som var förunderligt var att läkaren som hade opererat aldrig fick reda på att det blev fel... (?)
Jag undrar...
Som tur är i min förunderliga värld så undrar jag en massa saker.
För hade jag lyssnat på vissa läkares rekommendationer att påbörja en strålbehandling idag, utan att undra över vad det var för fel, så kunde det ha tagit en ända med förskräckelse.
Det påpekade jag mycket tydligt i morse för densamma när dom gick ronden.
Av någon förunderlig anledning så lyssnade alla när jag pratade idag. :)
Igår försökte dom mer överrösta mej.
Tänk att det ska vara så svårt att lyssna på patienten...
Nu är strålningen uppskjuten i minst en vecka.
Det gör mej ingenting. För nu kommer jag att hinna att tvätta innan jag åker till Göteborg =)
Och jag är tillbaks på banan. :)
Men jag är fortfarande förundrad...
Imorse så blev jag ordinerad att fasta. Igen!
Alltså, jag b e h ö v e r inte gå ner mer i vikt. Men läkaren som hade satt sonden sa att det var jätteonödigt att jag åt. Så jag fick lyssna på honom.
När han däremot började prata om mej med personalen över mitt huvud så var jag tvungen att säga till.
-Titta gärna på mej när du pratar, är du snäll. sa jag, vänligt men bestämt.
Jag hatar när läkare ignorerar patienten. Det kanske inte var hans mening, men nu känner jag att dom får börja lyssna. Jag hade 5 personer inne idag på ronden och för en gångs skull så lyssnade dom på mej och det var nog inte roligt för den andra läkaren
när jag tyckte att hon kanske ska vara lite mer lyhörd, när jag sa att vilken tur att jag inte lyssnade på dej och satte igång en strålbehandling....? Då höll hon en mycket låg profil...
När jag sedan bad att dom skulle göra en blododling för att se att jag inte får blodförgiftning så sa hon, vill du att vi gör en så gör vi det. Jag frågade då om pencilinet jag får tar en eventuell blodförgiftning också?
Det sa hon att det gjorde. Jag tänkte att jag kanske får lita på det då.
Senare under dagen har jag fått en ny pencilinkur...undra varför...?
Nu intar jag dubbla kurer.
Jag har fått något som heter peritonit. Det kan mynna i blodförgiftning. Jag har googlat under natten, så jag var påläst när läkarna kom. Dom tänkte skicka hem mej med smärtstillande tabletter. Och hade jag inte insisterat och sagt NEJ till att bli transporterad
till strålkliniken så hade dom förmodligen kört igång med strålningen också. Då hade jag med all säkerhet kunnat dö.
Jag har hela tiden haft den åsikten att det är inte cancern som tar död på patienterna utan allt runtomkring meck.
Detta har inte fått mej att ändra åsikt...
Vi bestämde ju imorse att jag skulle gå på dropp och då skulle dom sätta in socker och vatten. Jag bad åter igen att få utan socker.
När jag talade med min syster på JK så tyckte hon att jag skulle få näringsdropp istället spå jag inte tappar mer i vikt. "Finns det sånt?" frågade jag. "Självklart!"svarade hon. Då gick jag in och bad om näringsdropp.
Ytterligare en sak jag blir förundrad över...
Om dom vet att jag har rasat i vikt. Varför sätter dom inte det med en gång?
Men jag är inte bitter :)
Det är sant.
Jag är otroligt glad att jag kan sitta upprätt och ser fram emot att kunna äta imorgon.
Idag har jag suttit och jobbat nästan hela dagen och det känns jättebra. Jag har fått gjort en massa. Svarat på massa mail. Gjort menyer. Beställt varor.
En del av er tycker säkert att jag är helt galen. Men att ha datorn med sej och få vara lite produktiv när man är på sjukhuset gör att man inte känner sej lika sjuk.
Jag ska hem snart.
Och äta och tvätta och få gjort allt det där som jag inte hann dessa dagarna för att jag har legat och haft ont.
Mysa med mina oroliga barn.
Så jag är inte sur för att strålningen är uppskjuten. Snarare tvärtom, för nu kommer jag att hinna med alla förberedelser. Samtidigt är jag otroligt glad att vi äntligen hittat felet och att jag kommer att slippa smärtlindring.
Skam den som ger sej!
Kram på er!
