I fredags var en underbar dag...
Jag hade återbesök hos läkaren på Näl och min målsättning var ju att ta bort sonden i magen. Men jag hade kommit fram till att jag nog skulle få byta till den till den lite mindre knappen i alla fall eftersom jag inte klarar att gå upp i vikt utan näringsdrycker och välling.
Nog för att jag äter, men jag sätter ju fortfarande i halsen och jag får svälja ner mycket med vatten och jag får inte i mej normalstora portioner ännu, vilket innebär att jag måste fortsätta med näringsdryckerna vare sej jag vill eller inte för annars går jag ner i vikt.
Läkaren sa att han hade satt ett stort frågetecken på mej för dom visste inte om dom skulle ta bort den helt eller byta ut den. Jag hade ju uttryckt min vilja innan jag åkte hem...
Jag sa att jag hade kommit till insikt och valde att byta. Bytet gick rätt så lätt, det gjorde ganska ont när dom tryckte in den men det gick över lika snabbt. Det var en jätteskön känsla att få bort den fula slangen som har hängt och dinglat från magen och nu är den ersatt med en liten knapp som jag till och med kan sola med =) Fantastiskt skönt.
Så nu kommer jag att ha den tills jag känner att jag kan äta fullt ut och den ser inte så hemsk ut så den kan jag leva med ett tag.
Doktorn ville även titta i halsen och när han gjorde det så sa han att han inte kunde se någon tumör längre... =)
Jag blev alldeles tyst och glad och tårarna bara sprutade av lycka!!
Jag ska ärligt säga att jag har varit lite orolig sista tiden, eftersom det helt plötsligt blev svårare att äta och jag har haft mina tvivel och tänkt att "Tänk om den växer nu och dom har missat en bit och det är därför jag har svårt att svälja..."
Men så var inte fallet!
Anledningen till att jag har svårt att svälja är att läkningen går fram och tillbaka och att jag har gruvliga strålningskador i halsen så han sa att jag kommer nog att känna av det här en bra tid, kanske till och med år framöver även om det inte kommer att göra ont längre så kan det vara jobbigt att svälja.
Jag får ju säga att så länge jag får vara med mina barn och vara här så kan jag leva med det =)
När jag körde hem denna strålande fredag och solen gassade och gräset var bara så där grönt att man blir glad ända ut i tårna, så kände jag att jag bara ville skrika av glädje, dansa, sjunga, krama alla grässtråna, omfamna träden för jag har tagit mej igenom och jag är cancerfri nu.
Det är en obeskrivlig känsla!
Nu känns det som om det lilla slemmet i halsen jag har kvar, svettningarna på natten, tröttheten och smärtan i halsen är peanuts! För jag är egentligen frisk!
Självklart så har jag fortfarande en del undersökningar kvar och slutröntgen ska göras i slutet på juli, men bara vetskapen om att man inte kan se någon tumör i halsen längre gör att jag utgår ifrån att den är helt borta.
Att få lov att berätta detta för barnen var en obeskrivlig glädje.
Båda flickorna började gråta, det var mycket press som släppte och jag förklarade att även om jag mår dåligt nu av biverkningarna så kommer jag att bli helt frisk så småningom. Vi grät tillsammans och Saga sa: " Nu är det över! Allt vi har gått igenom, mamma." "Ja, lilla gumman, nu är det över," sa jag.
På kvällen så kom Katrin med sina barn och vi firade med tapas och drack lite vin. Det smakade bättre än innan. Det går framåt. På alla plan. Sakta men säkert. =)
Ingenting kan göra mej ledsen just nu för jag är så lycklig att jag spricker.
Kram på er alla!
Ha en jättemysig söndag ♥
Positiva saker
Jag har ingen synlig tumör i halsen längre ♥ ♥ ♥
Har umgåtts och mysit med min väninna och våra barn och haft fantastiskt trevligt.
Har kramat och myst med mina barn.
Tagit det extremt lugnt.
Gjort ingenting =) (och det är inte lätt för att vara mej ;)
Vikt:
55,7
Medicin:
Plåster. fast jag glömmer ju att bytaa så att det går 5 dagar emellan istället för 3 och på 5te dagen så börjar jag fundera på varför jag har så ont i halsen... ;) så jag får nog ha det ett tag till.d
Alvedon och Diklofenak vid behov. Ca 2 om dagen. Har minskat lite... =)