ALTERNATIV CANCER

Har haft både en bra och dålig helg...
Bra har varit att den har löpt på i goda vänners sällskap och att barnen har fått leka med sina vänner och ha kul, samtidigt som dom har varit hemma med mej. Det är skönt att ha en vänninna som roddar, fixar kvällsmat, plockar undan och bara köper att jag sitter mest och gör ingenting. Det är skönt att få distraktion. Prata om andra saker än att jag är sjuk. Prata. Inte bara gå runt tyst och tänka. Tänket är jobbigt ibland. Det tar en dit man ej vill vara. Jag fick ett sånt tänk när jag låg i min mask och strålades i fredags. Tänkte på min lilla mamma. Ingen förstod vad hon gick igenom. Stackars liten. Hon måste ha varit jätterädd. Bzz-bzz. Maskinen fortsatte snurra. Bzz-bzz. Tårarna bröt fram. När vi var klara för dagen frågade sköterskan sorgset, "Har du så ont?"
Ja, nu har jag väldigt ont. Men det var inte därför jag grät. Det var för att jag tänkte på min mamma.
Min lilla söta mamma, som bara blev tunnare och tunnare. Det var ingen som pratade om proteiner med henne. Det känns som om man inte visste nånting då. Ibland känns det som dom inte vet någonting idag heller...
Har googlat överallt för att hitta info om halssmärtan. Jag hittade en undersökning på typ 80 sidor, där dom bl.a. tar upp hur lite det undersöks i att minimera biverkningarna vid halsstrålning. Som om det inte spelar någon roll. Det kan jag säga, det gör det! Jag skulle ge vad som helst just nu för en lindrande dryck, nåt som lenar, nåt som tar bort den skärande smärtan i svalget. Jag har tryckt i mej, alvedon, diklofenak och nu tog jag även en morfintablett i hopp om att det skulle släppa. Det hjälper inte. Det känns som jag har tusen nålar i svalget. Morfinet trubbar av det något men gör mej mest dåsig. Försökte äta. Går inte. Gör ont som fasen. Dricka går om jag biter ihop. Ja, det är en helvetesbehandling det här. Något som jag inte önskar någon. Nu är jag mitt i det. Jag ska bara ta mej igenom det. Det är bara att bita ihop. Det är lönekör igen. Det är den 25te imorrn. Varför är det så att deadlinesen infinner sej när det passar sämst? Förra gången fick jag köra personalens löner från Näl.
Nu är jag tack och lov hemma.
Något positivt är ändå att jag inte mår lika illa längre. Det verkar som om medicinen gör sitt. Om jag inte dricker min spanska medicin med vatten. Då får jag kväljningar. Försöker med nyponsoppa. Det känns ändå som om jag måste få i mej allt. Gurkmeja, ringblomma, detoxkapslar mm. Har fixat en sån där medicinlåda som mormor Edith hade :) Jag tar 15 hälsotabletter varje morgon. Och tio varje kväll. Sen har vi den vanliga medicinen oxå. Alvedon, illamående x3 mm. Blir illamående enbart av att se lådan...
Intalar mej själv att det hjälper. Biter ihop. Får kväljningar. Försökte trycka in dom i sonden. Det gick åt pipsvängen. Fick gurkmeja överallt. Stopp i sonden. Nä, det gick inget vidare. Men som en god vän Sussi, sa till mej en gång. "Dela upp det i perioder", sa hon, inget är för evigt, nu är det den och den perioden. Sen kommer en annan period. Jag använder det ofta för att ta mej igenom olika saker. Så nu är det ta mej igenom cancerbehandlingen-perioden. Om det inkluderar tablettperioden så får det bli så. Jag ska bara igenom. Som fångarna på fortet typ. Igenom ormgropen, med alla spindlarna... Och skorpionerna...
Även om det tar lite längre tid...
Jag ska igenom!
Jävlar anamma!