ALTERNATIV CANCER

Ett otroligt need att skriva om allt jag hittar och går igenom under min kamp att bekämpa min cancer. Jag hittar så mycket under mina sömnlösa nätter på webben att jag tänkte att det kunde vara bra att samla all info på ett ställe.

Hemma

Publicerad 2013-05-07 10:22:33 i Dagbok,

Efter att jag åkte hem på permis så har det varit lite mycket, därför har jag inte hunnit att uppdatera bloggen men nu känns det som om jag börjar få rätsida på saker och ting...
Först åkte jag hem och överraskade barnen. Jag åkte först upp till Sagas skola och när hon såg mej så släppte hon alla väskor och jackor och sprang och kramade mej. Tårarna rann nedför hennes kinder av glädje. Hon var helt lyrisk!! Så skulle vi åka och hämta Tera. Saga höll hårt i min hand i bilen som om jag skulle försvinna, men släppte den när jag gick ut för att möta Tera. Då blev det samma sak. Tårarna bara öste fram. Så där var vi, tre lipsillar, lyckliga över att vara tillsammans igen. Det var mycket kärlek som bara svämmade över.
Det var otroligt skönt att bara vara tillsammans. Vi myste hela dagen som gick alldeles för fort och sen sov vi alla tre i min säng den natten. Det var jättetrångt men otroligt mysigt.
Dagen efter så kändes allt så bra så jag ringde sjukhuset och frågade om jag kunde stanna en natt till :)
Sedan dess har jag faktiskt varit hemma.
Det har gått bra men det är ett helt företag att rodda runt allt.
Man tänker inte på hur uppbackad man är på ett sjukhus egentligen. Mat, kläder, mediciner kommer per automatik. Man träffar läkare varje dag och stämmer av hur man mår och justerar ev. medicinering. Nu hux flux ska man fixa allt själv.
Det låter ju inte så mycket och jag som alltid har haft hundra bollar i luften borde ju lösa detta med en klackspark, men det  ä r  jobbigt. När man inte tycker att mat smakar direkt gott så blir man ju inte direkt motiverad av att laga något. Jag är extremt trött hela tiden och sover inte direkt bra. Har fått en biverkning av behandlingen som har satt min egen termostat ur funktion. Ena stunden är jag jättevarm nästa stund fryser jag. På natten svettas jag igenom 3-4 tröjor så det är som om jag har kommit in i värsta klimakteriet. Läkarna på Sahlgrenska hade en teori om att behandlingen eventuellt har triggat igång klimateriet i förtid....
Kul!
Som om det inte räcker med de biverkningar man redan har..
Det bränner fortfarande som eld i halsen men jag tvingar mej att äta ändå.
Har satt som mål att när jag ska på återbesök i slutet på maj för att byta peggen i magen så ska jag ta bort den istället =)
Läkarna tycker att jag ska ta mer mofin mot smärtan i halsen, men jag är livrädd att bli illamående igen. Efter samtal med läkare igår så ska vi testa med diklofenak igen och se om det hjälper.
Mina levervärden har blivit dåliga så jag får bara ta max tre alvedon om dagen...
Så nu har jag morfinplåster, lägsta dosen, en alvedon tre ggr om dagen och börjar med diklofenak idag. Alla andra mediciner har jag slutat med =) Äntligen! Fick ju omeprazol mot ett magsår jag aldrig har haft... men ätit i förebyggande syfte för att kortisonet kan trigga igång blödningar. Nu tog jag kortison sista gången i torsdags så jag kände att jag inte behövde den längre... Och jag känner ingen skillnad =) Samt att jag har inte börjat bli illamående igen så det har slagit väl ut. Vi fick brytit spyreflexen med kortison och jag mår fortfarande bra.
Sen ska jag inhalera acetylcystein tre gånger om dagen men då har dom chabblat på apoteket i den här lilla byn så dom hade inte beställt, så jag får inte grejorna förrän på onsdag.
Hur som helst så har jag härdat ut och jag har fått koll på det mesta. Ska bra försöka att få en rutin på att gå ut och röra på mej lite också. Det har ju varit svinkallt och eftersom jag inte har något underhudsfett längre så fryser jag värre än en hund när vi går ut. Men idag är det varmare...
Sen som pricken över i så har båda barnen blivit sjuka igen sedan jag kom hem. Saga har fått värsta förkylningen och Tera har skadat ett ledband i knät och går på kryckor, bra timat nu när jag behöver all hjälp jag kan få... ;) Men, men... huvudsaken är att vi är tillsmmans och på något sätt så får jag ihop det ändå.
Tack och lov så har mina vita blodkroppar ökat till 3,5 igen så jag är inte lika infektionskänslig längre. Saga har ju varit livrädd att smitta sin mamma.
Sen har vi ju kroppen då... Viktminskningen gör att jag ser ut som jag varit med på en Robinson expedition och rumpan har halkat ner en decimeter. Alla muskler har liksom tinat bort. Inte så att jag har svårt att röra mej men jag ser hemsk ut i kroppen. Så idag har jag bokat sjukgymnastik för att flytta upp rumpan där den ska vara =)
Passade på att boka tid till både mej och Tera samtidigt så hon kan stärka sitt ledband och jag kan fixa till kroppen något. Det är ju ingen ide för mej att hoppa på ett träningspass direkt. Då blir jag ju ännu smalare...
För stunden väger jag 54,7 kg. Denna sista viktminskning har kommit den sista tiden efter strålningen var över och det var ju då man trodde att man var på väg tillbaka så det har blivit lite av ett bakslag. Har fått börja använda Teras kläder då mina är alldeles för stora. Hur som helst så får jag väl ta det piano och bara se till att gå upp några gram i veckan. Just nu så har det gått åt fel håll så nu stoppar jag i mej allt jag kommer över. Oavsett om det innehåller mjölk eller socker eller smör. Och även om det smakar socka... =) Just nu är målsättningen bara att få i mej mat. Men det kommer att gå bra. Jag får bara kämpa lite.
 
 

Kommentarer

Postat av: Monica Bobert

Publicerad 2013-05-07 14:31:22

Skönt att du är hemma men vikten lät inte bra:( Jordnötssmör kom till mej det är gott mjukt, bra fett och en massa kalorier bara att ta på en sked och låta det smälta i munnen ta en sort som är ekologisk och ingen crunchy utan mjuk.
Puss och kram

Svar: Åh, det låter bra =) Testar =) Kram!
Anette

Postat av: Ulrika

Publicerad 2013-05-07 15:36:45

Stor varm kram....

Svar:
Anette

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anette

"Jag har inte många bollar i luften, jag har ett bollhav" 2-barns mamma född -67, driver 4 företag inom hotell och restaurang och dygnet har inte tillräckligt med timmar. Det är väl förmodligen därför jag har fått cancer... Jag försöker alltid att se något positivt i allt elände och i detta fallet är det nog att jag blir tvungen att jobba mindre. Men det ska gudarna veta, det är f-n inte lätt. Är man van att ha koll på allt så är det också väldgt svårt att släppa. Samtidigt som ett kontrollfreak som jag måste naturligtvis lägga min näsa i allt som händer även om jag borde vara hemma och ta det lugnt.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela