Det blir bättre...
Nu känner jag mej mest besviken.
Nu är det två dagar sedan jag kom hem. Jag rör mej framåt, men det går i n t e fort. Igår var jag inne på jobbet en sväng och började naturligtvis fixa med skyltar o grejor med en gång. Det var fantastiskt trevligt att vara där men magen sa ifrån efter
en stund så jag fick åka hem...
Men jag klagar inte. Lördags mys med melodifestival tillsammans med mina flickor är en lyx som vi inte har haft på många år. Kanske tom decennier ;-)
Det blir ju inte så mycket melodifestival-tittande i min branch direkt.
Har inte ätit smärtlindring på två dagar och äter som en häst så vi får se vad vågen visar imorrn.
Positivt är också att jag kan ligga och sova på sidan! Progress!
Imorrn ska jag stämma av med Sahlgrenska om vi ska börja stråla på tisdag. (är lite rädd för att strålningen har en dålig effekt på läkningen av magen) Men vi får se!
Jag vill nog köra igång nu känns det som, bara jag får klartecken.
Lycka :-)
Idag är jag lycklig!
Idag får jag börja äta igen!
Det känns underbart!
Så underbart att jag inte bryr mej om att sjukhusmaten inte håller topp noch...
För då hade man kunnat undra varför inte sjukhusen går i bräschen för bra och närinsrik helst obesprutad mat.
Varför det i sjukhuscafet på sahlgrenska bara finns delicatobollar och mjölkchoklad
Varför det finns socker och mjölkämnen i alla näringsdrycker
Varför det inte finns grönt te till frukost som innehåller hur många antioxidanter som helst
Nej, idag bryr jag mej inte om det.
Idag är jag bara lycklig för att jag får dricka en kopp te och äta en liten smörgås.
God Morgon!
Vikt idag 59,3 :)
Another day in paradise ;-)
Har sovit sådär.
Gått ut och informerat mej alldeles för mycket om peritonit. Hittade en artikel från Karolinska med en studie om Peg och dess biverkningar.
Önskar jag hade läst den innan.
Skulle någon fråga mej idag skulle jag svara...
Nej, är du cancerpatient och ska genomgå en strålning och är fullt frisk innan ska du i n t e sätta en sådan här mokajäng i en helt frisk kropp.
Jag kanske får ta tillbaka det senare i behandlingen men just nu känns det som det dummaste jag gjort!
Idag fastar vi igen.
Nu väger jag mej varje dag.
Jag vägde 62 kg innan behandlingen.
Jag vägde 60,1 igår.
Idag väger jag 59,1
Trots att jag fick näringsdropp igår.
Jag är lite irriterad. Nej det stämmer inte. Jag är jätteirriterad.
Jag har fått be om vätska hela tiden. Nu bad jag att det skulle bli insatt med en gång så min kropp inte behöver vänta. Det är jobbigt att behöva propsa.
Jag hade en hel lista med frågor till läkaren när hon kom.
Bland annat frågade jag om inte det skulle tryckas ut något var. Jag tycker att en logisk slutsats är att man bedövar området och trycker ut det variga så vi får bort det.
"Jo, det kan vi göra" svarade doktorn
Det känns inte som om hon hade kommit med den iden själv.
Nä, fasen, min tanke var att detta skulle vara en positiv blogg med mycket livsglädje. Jag har kommit totalt på villovägar....
Men just idag är jag inte så positiv.
Jag sa till läkaren nu att det är ju helt idiotiskt att göra så här på en frisk patient. Ni har ju satt ner hela mitt immunsystem. Hon var benägen att hålla med. Men nu är det som det är, svarade hon.
Hade jag fått reda på att detta kunde medföra sådana komplikationer hade jag aldrig gjort det här. Hon sa att en bukoperation var en operation som man ska ha respekt för.
Men hon sa också att du får inte hänga upp dej på det här negativa. För då sänker du också immunförsvaret. Jag svarade att det är inte så himla lätt att se något positivt i det här.
Ja, idag är jag bitter. Jag vill hem och krama på mina barn.
Jag ska ärligt säga att jag har lust att stämma hela sjukvården för det här. Och det kommer jag att göra. Sen.
Fördelen är att jag har allt dokumenterat här på bloggen. :-)
Men läkaren har lite rätt, även om jag är arg nu, så bör jag tänka positivt, så jag tar mej ur det här.
Såå, positiva saker:
Det fanns nästan inget var kvar i såret.
Jag kan spela farmville hela dagen...:-)
Alltså, tappar jag två kilo till, kommer jag i de kläder jag hade när jag bodde på Teneriffa för 15 år sen så, its not that bad!
Jag har en jätte snygg rumpa nu ;-)
"Jag har inte många bollar i luften, jag har ett bollhav" 2-barns mamma född -67, driver 4 företag inom hotell och restaurang och dygnet har inte tillräckligt med timmar. Det är väl förmodligen därför jag har fått cancer... Jag försöker alltid att se något positivt i allt elände och i detta fallet är det nog att jag blir tvungen att jobba mindre. Men det ska gudarna veta, det är f-n inte lätt. Är man van att ha koll på allt så är det också väldgt svårt att släppa. Samtidigt som ett kontrollfreak som jag måste naturligtvis lägga min näsa i allt som händer även om jag borde vara hemma och ta det lugnt.