Att vara frisk eller inte... det är frågan...
Jag mår faktiskt fantastiskt bra. Eller inte. Det beroro ju på vad man jämför med.
När man bestämmer sej för att man mår bra, är det jobbigt att acceptera att man inte är helt hundra.
Boksluten tog nästan musten ur mej. Även om jag satt med pärmarna här hemma och vilade emellanåt och jag har en bokföringsbyrå som hjälper mej så blev det många timmars letande och då tog orken slut.
Sista dagen så stupade jag i soffan klockan åtta och jag nästan kröp till sängs.
Dom som vet bättre skulle nog sagt att jag gick över gränsen.
Men skattemyndigheten skiter ju i om jag har haft cancer så det var bara att gilla läget.
Nu är det i alla fall över och inlämnat.
En sak avklarad :-)
Nästa mål är att få styrt upp alla rutiner så jag kan koncentrera mej på att vara sjukskriven. Det är inte alltid så lätt som det låter när man driver eget. För man kan liksom inte sjukskriva sej från ägarskapet. Personal behöver handledning och även om jag har jätteduktig personal så måste ägaren fatta alla besluten, samt att jag sitter på en hel del värdefull information som dom kan behöva ta del för nu inför den kommande säsongen för att göra så att arbetet flyter lättare.
Men jag försöker verkligen att koppla ner, även om det inte funkar helt ut.
Jag har lite att jobba med här också tror jag. Det är jobbigt för ett kontrollfreak som jag att släppa helt och det kommer jag nog aldrig att göra heller.
Jag är nog en av få cancer patienter som har haft med mej laptopen till sjukan hela tiden....
Men...
Det är också det som har hållt mej igång. Jag har inte legat rätt ut och tyckt synd om mej själv eller grävt ner mej i sjukdomen. Det var vissa dagar självklart som jag mådde så fruktansvärt illa att jag inte orkade att öppna laptopen på en till två dagar och det har nog varit svårt för de i min omgivning att förstå också, då jag har varit uppkopplad för det mesta, så dom undrade varför dom inte fick svar på sina frågor.
Och det är ju inte så konstigt. Jag har ju själv svårt att förstå att jag har varit sjuk. Jag har fortfarande problem med att acceptera att jag inte får gjort så mycket som förut. Som sagt, jag har lite att jobba med...
Men rehab går framåt.
Jag går till sjukgympa två gånger per vecka och gör mina cirkulationsövningar. Rumpan börjar flytta upp sej sakta men säkert :) Jag är fortfarande smal som sjutton men det hänger inte och slänger runt benen längre.
Med kläder på ser jag helt ok ut =)
En positiv grej är att jag kommer i kläder jag inte använt sedan jag bodde på Teneriffa =)
Det är jättekul! Lika bra att passa på att återanvända den garderoben medans man kan =)
Jag är inte lika stressad över vikten längre heller. Karin, min läkare, sa att hon inte skulle vara direkt orolig om jag bara vägde 56 kilo när jag kommer på återbesök i höst. Det tar tid att komma upp i vikt igen så det tar ju bort en del av pressen jag haft. För stunden pendlar jag mellan 55,5-56,5. Jag har som mål att komma upp till 57 i sommar men nu behöver jag inte stressa. Jag får i mej två vällingar om dagen och resten äter jag. Tanken är ju att jag ska slippa vällingarna så småningom men just nu så går det inte.
Det som är jobbigast är nog fortfarande smakerna. Nu är ju smaken nästan helt tillbaka, men den här mm-känslan infinner sej inte riktigt, eftersmaken på det jag äter har inte kommit igång och det är lite jobbigt.
Det smakar bra i början, men sen infinner sej en väldigt tråkig smak som gör att man tappar aptiten och efter en halv portion så tar det stopp. Jag brukar få svälja ner de sista tuggorna med vatten. Det gör att jag inte får i mej fulla portioner. Det går bara inte. Men jag måste även tillägga här att det blir bättre vecka för vecka.
Igår stoppade jag i mej en spansk köttbulle när jag gick förbi köket av bara farten och det är länge sedan som jag små-åt, så aptiten är definitivt på väg tillbaks.
Däremot har jag inte så ont när jag sväljer längre vilket känns jätteskönt. Tar bara diklofenak nu och det vid behov så det känns jättebra. Jag hoppade losecen också för jag ville inte ha fler mediciner och det gick ju bra det med. Sonden/knappen mår bra och min infektion har läkt ut.
Det jag saknar mest är nog att dricka ett glas vin eller att ta en öl för det smakar fortfarande inget vidare men nu är det midsommar snart och nya mål i sikte.
Kanske kan jag testa en hof till sillen. (undra hur sill kommer att smaka förresten...)
Syrliga saker klarar jag inte att äta ännu. Ananas höll på att riva sönder halsen. Aceto Balsamico (som jag älskar) smakar hysteriskt illa. Vi får väl se hur det funkar med sillen. I annat fall får jag beställa lite laxcheesecake från vår nya meny som jag provade igår som var så god att jag fick ståpäls!
Jag blir så lycklig när jag känner smakerna hela vägen. Killarna i köket skrattade när jag stod och hoppade upp och ner av lycka för att jag tyckt det smakade så gott =)
Frågan är... Jo, jag vill nog beskriva mej som frisk. Fast lite trött. Med lite ont i halsen.
Men vid väldigt gott mod och lycklig över att ha så mycket tid med mina flickor.
Saga sa igår kväll, med gråten i halsen att hon tyckte det var jättemysigt att jag är hemma alla kvällar med dom nu.
Jag tycker själv att det är jätteskönt. Att gå och lägga sej klockan elva eller rentav klockan tio. Det är en ny värld.
Jag håller fortfarande hastigheten genom staden. (nästan alltid ;)
Den här sjukdomen har gett mej en ny syn på livet. Att varva ner. Att vara mer harmonisk. Att ta sej tid.
Det kommer att blli en härlig sommar! Kram på er!
