ALTERNATIV CANCER

Ett otroligt need att skriva om allt jag hittar och går igenom under min kamp att bekämpa min cancer. Jag hittar så mycket under mina sömnlösa nätter på webben att jag tänkte att det kunde vara bra att samla all info på ett ställe.

Delmål

Publicerad 2013-03-29 19:02:41 i Dagbok,

Jag tror att det är viktigt med delmål för att klara sej igenom den här helvetesresan.
Så här kommer mina:
Delmål 1 klara av hälften, ledig över påsk, 2,5 veckor kvar
Delmål 2 4 dgr nästa vecka, åka upp och ner, varje dag, över barnens påsklov
Delmål 3 sista hela veckan, cellgifter avklarade
Delmål 4 tre behandlingsdagar kvar
Delmål 5 min födelsedag, fira på ngt sätt.
Delmål 6 bli bättre från och med första maj. (då ska biverkningarna plana ut)
Delmål 7 träffa min läkare i spanien i mitten av maj. Lite optimistiskt men ändå en trevlig tanke :-)
Delmål 8 åka på fest i calpe runt midsommar.
Delmål 9 ha en lugn sommar med mina barn och rehab i trädgården
Slutmål 10 vara igång igen i slutet av sommaren. Kanske inte fullt ut, men börja så smått att jobba igen. :-)
Det känns bra...

Loka, godare än öl ;)

Publicerad 2013-03-29 14:09:00 i Dagbok,

Igår hade jag behandlingsdag 15.
Nu är det bara 12 kvar!
Man kan beskriva det som att man har tagit sej upp för berget och nu ska man bara ner också och det går ju alltid lättare nerför än uppför och även om man slår sej lite på vägen, så gör det inget...
När folk i allmänhet frågar hur jag mår så brukar jag säga, jag är kvar på flotten men jag har surrat fast mej så jag inte trillar av. Ja, det är en skum känsla nu. Man tar en dag i taget med metallsmak och härdar ut. Skönt är att träffa Graham och Göte varje torsdag som befinner sej i samma läge. Det behövs inga omförklaringar. Vi tittar på varann, frågar: "Hur mår du?", nån svarar: " Skit!", "Ja, då är det samma här", säger den andre. :-) same shit but different.
Men igår blev det lite bättre!
Göte sa till mej att ta en Loka och det gjorde underverk med metallsmaken och snuvan i munnen. Typ som en cleansweep liksom. Jag har aldrig gillat bubbelvatten något vidare, men det här gjorde mirakel med munnen. Sippade i mej tre stycken flaskor och tror dessutom att eftersom jag fick i mej en hel liter med vätska så kvicknade hela kroppen till! Mådde fantastiskt bra igår kväll. Ja, ja, lite överdrivet men mådde mindre dåligt i alla fall :-)
Igår passade jag även på att utnyttja sjuktransport.
En helt ny erfarenhet. Frågade på sjukhuset om jag kunde åka ifrån där jag bodde. Det skulle inte vara något problem, så efter en heldag med dubbla strålningar och 5 timmars cellgifter, helt slut med andra ord, tog jag en taxi till min gbg lägenhet, packade ihop och ringde sjuktransport. Då kunde hon inte beställa sjuktransport från en vanlig adress. Det blev lite dividerande fram och tillbaks eftersom dom hade sagt på sjukhuset att det gick, men till slut tröttnade jag och sa, okej, jag tar mej tillbaks till sjukhuset då. Beställ en sjuktransport därifrån. Nä, det går inte, nu har du uppgivit en privatadress och då kan du inte ändra. Det går inte. Varpå jag undrade om hon skojade eller var dum i huvet... "Jag har varit hela j-a dagen på sjukhus och nu vill jag hem! Får jag prata med din chef?", röt jag. Då var jag tvungen att ringa ett annat nummer och där var det stängt. Då började jag att bli l i t e irriterad. Men, så kom jag på "Teliatricket"! Det funkar i alla lägen. Det lärde mamma mej, när man får någon imbecill ohjälpsam människa i luren på Telia...lägg inte energi på att tjafsa, lägg på luren i örat på dom istället, ring upp igen och du hamnar hos en annan säljare. :-)
Så jag ringde igen, i hopp om att träffa på någon annan, lyckades, krånglade inte utan beställde sjuktransport från Sahlgrenska till Lysekil utan problem!
Tänk vad lätt det kan vara att vara ohjälpsam. Jag undrar just om dom har fått någon skolning i, sjuktransport=patient som har det jättejobbigt eller kommer att få det väldigt jobbigt=gör livet lätt för dom för dom behöver det nu mer än någonsin.
Svårare än så behöver det ju inte vara, eller? Vilket tar mej till morgonens telefonist på minitaxi, när jag försökte kraxa fram mitt namn med min sönderstrålade röst får ett:
-PRATA I LUREN!!!
istället för "Ursäkta jag hörde inte vad du sa..
Jag blir förundrad över folks tonläge och ordval ofta. Jag föredrar ju helt klart artighet. Det är det jag lär mina barn. Det är det som vi jobbar med i vår branch. Skulle jag eller mina anställda bete sej så, hade vårt gästantal reducerats väldigt fort.
Tyvärr kan man inte välja en annan sjuktransport.
Lite skojigt blev det dock när jag fick ringa västtrafik och efterlysa chauffören och oflexibla Diana svarade igen. Hon undrade nog när jag rabblade mitt personnummer och adress hur det kom sej att jag helt plötsligt hade fått sjuktransport i alla fall...
Men positivt är att dom har i alla fall landets trevligaste apotekspersonal på Sahlgrenska. Glada söta hjälpsamma som önskar en glad påsk :-D
Så det vill jag också göra!
Glad Påsk till er alla och jag skålar med Loka i hopp om att kunna dricka en öl till midsommar ;)

Delmål ett avklarat!
Vikt 58 kg.

Orka...

Publicerad 2013-03-26 20:59:17 i Dagbok,

Behandlingsdag 13, 14 togo...
Vikt 59 kg.
Nu är det tungt.
Den positiva andan som jag skulle hålla i den här bloggen har gått och gömt sej. Som sjuksyster Catharina sa, du måste nå botten innan du kan ta dej upp. Jag undrar hur långt det är kvar till botten... Cancerbehandling mot halsen är den tuffaste behandlingen, säger dom. Det här känns för jävligt. Jag sa till en gammal vän idag på telefon, jag är inte ens tio procent av mitt gamla jag... Jag orkar ingenting. Mentalt vägrar jag även inombords att åka till göteborg. Det är därför när måndagen kommer som jag får åka upp och ner eftersom jag aldrig lyckas hinna packa. Sen när tisdagen infinner sej så lyckas halva dagen gå och när jag väl ska åka, får jag packa i sån hast att jag glömmer hälften. Sen irrar jag omkring för att hitta mina mediciner som jag inte vet var jag har lagt (säkert en innboende protest mot att jag inte vill ta dom...) och idag glömde jag sprutan till sonden och tandborste och febertermometer.
Som tur är har jag fått en egen tandborste hos Lasse och Tea :)
Fick fjäskat till mej en extra spruta av dietisten, så var det löst. Hon sa, "Jag förstår, det är mycket att hålla reda på." "Inte direkt", svarade jag. "Jag fattar inte varför jag glömmer så mycket bara?" Jag är ofokuserad och förvirrad. Det är den känslan tror jag, som stör mej mest. Att jag inte lyckas hålla ordning på mej själv. Jag har ju alltid hållt ordning på alla andra också...;)
På vägen ner till göteborg kom jag på att jag glömt ta ur tvätten. Så nu fick mina flickor en snabbkurs i torktumling.
Smaken i munnen är värst. Det känns som om jag har haft en rostig spik i munnen och smaken går inte bort. Det är svårt att definiera om man är illamående eller inte när man har en konstig smak i munnen som ger en olustig känsla hela tiden. Sen det här fruktansvärda slemmet som jag måste harkla upp och spotta ur var 5 minut. Skitjobbigt. Som snuva i munnen typ.
Ibland försöker jag svälja. Då får jag tusen nålar i svalget. Te funkar inte heller. Allt smakar järn. Ingefäran har gett mej illamåendeaccossiationer så nu mår jag illa av den smaken också. Det är svårt med smaker nu. Allt gör att jag mår illa eller så smakar det för jävligt helt enkelt. Försöker äta lite barnmat. Något som är lättsmält. Det smakar wellpapp och river lika mycket i halsen. Fick sondmata mej med en proteindryck. Tvingade i mej en banan som smakade omogen fastän den var mogen... Det hjälpte något, fast nu är jag hungrig igen. Min mage vill ha mat att jobba med. Ska prova med lite musli och yoghurt nu.
Om ni undrar varför jag inte ringer så beror det på att det gör ont att prata för stunden. Passa på och njut! Det är inte ofta jag är tyst... ha-ha.

Det skär som knivar i halsen...

Publicerad 2013-03-24 19:19:02 i Dagbok,

Har haft både en bra och dålig helg...
Bra har varit att den har löpt på i goda vänners sällskap och att barnen har fått leka med sina vänner och ha kul, samtidigt som dom har varit hemma med mej. Det är skönt att ha en vänninna som roddar, fixar kvällsmat, plockar undan och bara köper att jag sitter mest och gör ingenting. Det är skönt att få distraktion. Prata om andra saker än att jag är sjuk. Prata. Inte bara gå runt tyst och tänka. Tänket är jobbigt ibland. Det tar en dit man ej vill vara. Jag fick ett sånt tänk när jag låg i min mask och strålades i fredags. Tänkte på min lilla mamma. Ingen förstod vad hon gick igenom. Stackars liten. Hon måste ha varit jätterädd. Bzz-bzz. Maskinen fortsatte snurra. Bzz-bzz. Tårarna bröt fram. När vi var klara för dagen frågade sköterskan sorgset, "Har du så ont?"
Ja, nu har jag väldigt ont. Men det var inte därför jag grät. Det var för att jag tänkte på min mamma.
Min lilla söta mamma, som bara blev tunnare och tunnare. Det var ingen som pratade om proteiner med henne. Det känns som om man inte visste nånting då. Ibland känns det som dom inte vet någonting idag heller...
Har googlat överallt för att hitta info om halssmärtan. Jag hittade en undersökning på typ 80 sidor, där dom bl.a. tar upp hur lite det undersöks i att minimera biverkningarna vid halsstrålning. Som om det inte spelar någon roll. Det kan jag säga, det gör det! Jag skulle ge vad som helst just nu för en lindrande dryck, nåt som lenar, nåt som tar bort den skärande smärtan i svalget. Jag har tryckt i mej, alvedon, diklofenak och nu tog jag även en morfintablett i hopp om att det skulle släppa. Det hjälper inte. Det känns som jag har tusen nålar i svalget. Morfinet trubbar av det något men gör mej mest dåsig. Försökte äta. Går inte. Gör ont som fasen. Dricka går om jag biter ihop. Ja, det är en helvetesbehandling det här. Något som jag inte önskar någon. Nu är jag mitt i det. Jag ska bara ta mej igenom det. Det är bara att bita ihop. Det är lönekör igen. Det är den 25te imorrn. Varför är det så att deadlinesen infinner sej när det passar sämst? Förra gången fick jag köra personalens löner från Näl.
Nu är jag tack och lov hemma.
Något positivt är ändå att jag inte mår lika illa längre. Det verkar som om medicinen gör sitt. Om jag inte dricker min spanska medicin med vatten. Då får jag kväljningar. Försöker med nyponsoppa. Det känns ändå som om jag måste få i mej allt. Gurkmeja, ringblomma, detoxkapslar mm. Har fixat en sån där medicinlåda som mormor Edith hade :) Jag tar 15 hälsotabletter varje morgon. Och tio varje kväll. Sen har vi den vanliga medicinen oxå. Alvedon, illamående x3 mm. Blir illamående enbart av att se lådan...
Intalar mej själv att det hjälper. Biter ihop. Får kväljningar. Försökte trycka in dom i sonden. Det gick åt pipsvängen. Fick gurkmeja överallt. Stopp i sonden. Nä, det gick inget vidare. Men som en god vän Sussi, sa till mej en gång. "Dela upp det i perioder", sa hon, inget är för evigt, nu är det den och den perioden. Sen kommer en annan period. Jag använder det ofta för att ta mej igenom olika saker. Så nu är det ta mej igenom cancerbehandlingen-perioden. Om det inkluderar tablettperioden så får det bli så. Jag ska bara igenom. Som fångarna på fortet typ. Igenom ormgropen, med alla spindlarna... Och skorpionerna...
Även om det tar lite längre tid...
Jag ska igenom!
Jävlar anamma!

Thank god its friday ;)

Publicerad 2013-03-22 22:36:12 i Dagbok,

Behandlingsdag 11, 16 togo...
Vikt 59 kg
Still going strong ;)
Och illamåendet är borta!
Nu äter jag tre mediciner mot illamående, är naturligtvis trött men i jämförelse är det nada med att vara konstant sjösjuk.
Det enda molnet på min himmel är att jag har extremt svårt att svälja, känns som knivar i halsen... Så nu har jag fått morfintabletter för att kunna äta. Hoppas att det hjälper, för lunchen gick bara inte ner. :(
Men det överspeglas av en Saga som blev så lycklig när hon såg sin mamma med en så mycket mindre knöl på halsen att hon började gråta...
Lilla gumman! "Mamma ska bli frisk", sa jag. Och jag känner det i h e l a kroppen. Det kommer att bli tufft som 17, men jag s k a klara det! Jag sätter upp små delmål nu. Till påsk är mer än hälften gjord. Sen är det bara 2,5 veckor kvar.
Nu har jag börjat täcka upp hjälp på helgerna. Denna helgen har jag söta Karina och hennes killar på besök. (kul för våra flickor, då de är deras absolut bästa kompisar).
Det känns jätteskönt det här :)
Det bästa är att fastän man e trött så har en dag till blivit avklarad och det går mycket lättare i goda vänners sällskap.
Äta mat gick inget vidare dock, så jag fick dricka en näringsdryck istället.
Men jag är lika glad ändå :)
Over and out. Gonatt!

Biverkningar

Publicerad 2013-03-21 15:37:45 i Dagbok,

Behandlinsdag 10, 17 kvar...
Har klarat av lite mer än en tredjedel...
Puh!
Nu börjar jag känna av strålningen :(
Jätteont i halsen, svårt att svälja, saliven känns som snuva typ.
Nackhåret föll av i morse.
Ingen jättegrej, jag har ju rätt mycket hår som tur är ;) men när jag redde ut det med fingrarna i morse så lossnade det bara. :(
Dom säger att det kan bli så i strålområdet och risken finns att det inte växer ut heller, men som sagt, positivt är att jag har mycket hår och resten får förhoppningsvis sitta kvar.
Som dom sa på strålningen när jag klagade lite...
Jo, det här är ju en behandling m e d biverkningar.
Det är cellgiftsdag igen och nu är hälften avklarad. Jag verkligen hatar cellgifter! Nu har jag fått ny medicinering igen och jag hoppas verkligen att det hjälper bort illamåendet. Det är svårt att förklara, men man blir lite schitzofren och illamående av cellgifterna. Ligger nära självmordstankar, inte allvarligt men nära inpå. Alltså, jag ska i n t e ta död på mej själv ;) försöker bara beskriva hur det känns, men det är en kuslig känsla som kryper i kroppen.
Positivt är ändå att:
Tumören i lymfkörteln (ja, det var en tumör, såg jag på scanresultatet tyvärr) har krymt med hela 5 mm på utsidan! Och tumören i halsen har också krymt! Det såg doktorn endast genom att titta ner i halsen. Jag bad henne titta för jag känner att jag inte sätter i halsen lika ofta och nu fick jag det bekräftat. Så det går åt rätt håll och jag är övertygad om att det är kombinationen med alternativ som gör att jag har en så snabb progress. Dom säger att man normalt sett brukar kunna se en förändring först i slutet på behandlingen, så jag är jättenöjd. Jag såg ju resultat redan efter första veckan och nu efter andra syns det verkligen!
Min nya läkare sa, "Jag hoppas att du ser mitt leende, vi funderade på att intubera dej när du kom in för att tumören tog upp så mycket plats och nu är vi inte ens i närheten!"
Det känns fantastiskt!
Vad är lite illamående och hårlossning mot det? :-)

Vikt idag 59 kg
Har äntligen fått mina spanska mediciner och börjar med dom idag.
Har fått börja med alvedon mot smärtan i halsen. 2st 3 ggr om dan.

Illamåendet...

Publicerad 2013-03-18 09:07:52 i Dagbok,

Sätter mej ur spel totalt.
Trodde i min enfald att jag skulle kunna styra detta, men det känns rent ut sagt hopplöst!
Cellgifternas biverkningar kickar in på lördag em. Det känns ungefär som universums baksmälla blandat med sjösjuka och graviditets illamående.
Not fun!
Sen ligger jag utslagen lördag em, hela söndagen och idag är det lite bättre, men långt ifrån bra...
Har ju varit rätt glad att jag fixat det här själv och har plockat upp flickorna på vägen hem på fredagen och det har funkat bra. Men känner nu att jag inte kan lägga ansvaret på att mina tjejer ska se till sin illamående mamma en hel helg. Trodde att jag skulle lösa detta, men det går sådär, så jag får be någon rycka in nästa helg. Det är ju inte så mycket man behöver hjälp med egentligen. Bara lite handling och matlagning. Trodde ju bara att jag skulle kunnat lösa detta själv...:( men det är bara att inse att vi kommer behöva hjälp på helgerna framöver.

Har börjat ta illamående medicinen som gjorde mej trött och den hjälper något. Sippar ingefärste på löpande band och det hjälper när jag dricker, men sen börjar det igen..
Det blir absolut ingenting gjort och jag försöker bara ta mej igenom det. Skitjobbigt!
Nä, fy! Det här är definitivt det värsta.
Biverkningarna från strålningen, med torr mun, lite svamp och halsont, är ingenting i jämförelse med detta.
Men, det är bara att bita ihop! 1/3 avklarad! 4 cellgifter kvar.

Deppa inte över vikten!

Publicerad 2013-03-16 19:55:37 i Dagbok,

Som jag har skrivit innan så har ju vikten tagit lite mycket utrymme...
En orsak är ju att alla kläder är för stora helt plötsligt. Sitter som hösäckar helt enkelt!
Något jag kände att jag var tvungen att ändra på! Så när jag var lite piggare i onsdags tog jag en runda på stan och handlade lite! På barnavdelningen på Hm! Där fyndade jag när jag var trettio så jag tänkte att det borde ju funka nu med!  Dessutom hittar man glada kläder på barnavdelningen! Och detta vill jag rekommendera till alla cancersjuka! Ut och köp en liten ny garderob, framför allt med glada kläder!
Jag vet att jag hade en sån där totaldepp i början av min diagnos där jag var helt övertygad om att jag skulle dö och varför skulle jag då spendera pengar på kläder... Slöseri, tänkte jag.
Men det gör jag inte längre!
Tänk att det är tills du får tillbaks din vikt och det är en fantastisk känsla att ha på sej kläder som är lagom! Glada färger gör att man känner sej friskare dessutom!

Man måste hitta något positivt med allt!
Idag är det mina nya ros brallor!
I stl. 170 :-)

och för att ni inte ska bli alltför oroliga...
Jag väger 59 igen 

Godmorgon :-)

Publicerad 2013-03-16 16:39:43 i Dagbok,

Behandlingsdag 7, 21 to go...
Vikt 58,6  Yessss!!
Mår fantastiskt bra!
Studsade bort till strålningen kl.7.
Har precis suttit och ätit frukost blickande ut över taken i ett soligt Göteborg. Har ju den fantastiska turen att få bo hos vänner med utsikt 
Tänk vad det gör ändå att det är fint väder och att man har härlig utsikt. Det känns som om man kan erövra hela världen!
Så nu ska jag packa och åka hem till mina söta flickor! Kanske har jag med mej en liten present till dom oxå ;)
Måste bara en snabbis förbi Sahlgrenska och checka sonden som har börjat göra lite ont...
Men det lilla molnet förtränger jag snabbt!
Det är en jättebra dag idag!
Kram alla!

En plan...

Publicerad 2013-03-14 21:42:00 i Dagbok,

Tänkte till lite och insåg snabbt att jag skulle få två strålningar imorrn om det blev inställt idag och då, med lite otur kommer jag hem helt slut igen.
Känner att jag inte vill upprepa förra helgens scenario, så planen såg ut så här: tidig strålning, blåsa hem, få fixat sovrummet och tvättat lite, sen däcka i soffan. Då kan jag göra det utan att vara stressad över allt jag vill få gjort och så kan jag acceptera tröttläget på ett annat vis. Det är lättare att vara trött i ett städat hem helt klart. Therese, oroa dej inte, det finns fler bermuda trianglar i huset att ta hand om ;)
Men om det blir sen strålning imorrn så spricker ju den planen.
Så jag gick ner till tjejerna på strål och pratade med dom. Och detta måste jag verkligen framhålla! Dom är väldigt flexibla här så det var inga problem alls. Naturligtvis hade dom satt fel tid på måndag oxå, men det fixade dom galant! Så när det gäller personalen här så har jag bara positiva grejor att säga. Dom är verkligen jätte hjälpsamma!
Väl där, Michael J Fox här kommer jag :-D!
Så funkade maskinen, annan maskin, annat rum, kändes bra. Sköterskan förtydligade igen att det k a n inte bli för mycket strålning.
Jag räknade sekunder...
Denna gången var det bara 14 sekunders strålning där dom strålade 22 i förmiddags...
Som jag sa till dom, jag hoppas att ni har rätt och jag har fel.
Men det har varit en bra dag idag!
Jag mår bra i kroppen och känner mej stark och måste tillägga... knölen på halsen har minskat något! :-)
Nu ska jag sova! Gonatt alla där ute.
Ta hand om er!

Behandlingsdag 6

Publicerad 2013-03-14 15:12:00 i Dagbok,

22 dagar kvar...
Vikt 68 kg  Proteinbarer är bra ;-) Jag menar 58 kilo... skrev fel :)
Idag har jag strålning cellgift strålning så det innebär hela dagen på sjukhuset.
Medicin: en ingefära kapsel morgon och kväll. Nu ska vi se om jag får bort illamåendet helt denna helgen.
Alltså det här med ingefära är något som jag kom på själv eftersom jag åt det när jag var illamående när jag var gravid med Tera. Har även konsulterat min spanska läkare om detta.
Googlade nu ginger och chemo, hittade följande länk:
http://lungcancer.about.com/od/alternativetreatment1/f/Ginger-For-Chemotherapy-Induced-Nausea.htm
 
Dvs. Färsk ingefära 2-4 ggr om dagen i en kopp te eller varmt vatten.
Detta stärker även immunförsvaret och kan hämma svampen i munnen. Bra att veta. Dessutom så kan ingefära vara cancerhämmande, så vad har man att förlora?
http://www.ingefära.nu/egenskaper
 
Jag har pratat med doktorn om att bara ta en illamående medicin, så får vi se om vi tar bort en del av tröttheten också.
Dietisten säger att jag ska äta något varannan timma, så nu har jag och göra... =)
 
Idag började dagen med strålning som vanligt. Vi sitter i en väntsal som till solariet typ och det sitter alla möjliga människor där. Flest i åldern 40-60. De flesta ser helt friska ut. Förvånansvärt friska ut, faktiskt. Man tänker hon som är så snygg kan väl ändå inte ha cancer. Men det har dom. Dom upplever säkert samma emotstridiga känslor som jag när jag kommer dit. Det är det som är skumt med den här sjukdomen. Det syns inte på utsidan. Oftast. Självklart ser man även patienter som kommer inkörda i sjuksäng men dom är väldigt få.
Det har varit fel på maskinen i grannrummet så väntetiderna har varit långa och idag fick jag vänta en timma på att komma in till min maskin. Jag frågade om den strulade och sköterskan grymtade lite.
Tänkte i mitt stilla sinne, undra om dessa maskinerna är så tillförlitliga när dom strular hela tiden.
Fick på mej min Hannibal Lector mask och lade mej tillrätta.
Nu börjar jag ha koll på hur länge strålarna kommer och hur det låter och var dom är någonstans. Den cirklar runt huvudet och skjuter från olika riktningar som från ett rymdskepp ungefär.
Det var bara det att idag så sköt den väldigt länge på en plats. Så jag började räkna efter. Upptäckte att den hoppade vissa fält och när den helt plötsligt stod stilla så visste jag att någonting var fel.
Sköterskan kom in och sa att säkerheten är jättehög (utan att jag hade frågat) vilket gjorde mej ännu mer fundersam. Strålkanonen hade verkligen ingen lust och kärvade som bara den.
Det känns så där, att ligga fastkedjad i en Hannibal Lector mask och vara en levande försökskanin i en strålmaskin. Alltså, i min värld där vi vet att datorer kan löpa amok, maskiner hittar egna vägar eller hänger sej, undrar man vad det finns för garantier att inte så sker här och att den här strålgrejen drar igång med dunder och brak och vips så är man tillbaks i framtiden...!
Helt plötsligt rasslade den igång och började köra igen. Men helt plötsligt gjorde den om och strålade om ett fält som redan var strålat. Då fick jag nog.
Ropade på personal och sa att det här känns inte bra.
Jag har ingen lust att ligga här i er försöksmaskin som inte fungerar och få dubbla strålningsdoser!
Dom sa att det bara var ett fält kvar och att det var helt omöjligt att den strålade dubbelt.
"Jag h ö r  att den hänger sej!" sa jag.
Nej, det är helt omöjligt sa dom.
Jag tvivlar, men som sagt, jag är ju i deras händer så what to do...?

Efter det gick jag sådär lagom glad upp till cytostatika behandlingen och som tur är så har vi ju rätt trevligt här uppe i vårt eget fikarum =)
Träffade idag två killar som har samma diagnos som jag och ligger nästan likadant i behandlingskedet. Göte, visade sej vara en himla positiv kille som dessutom spenderar mycket tid i Lysekil så vi hade träffats förr. Det är skönt att träffa folk som gör samma resa för man förstår varandra på ett helt annat sätt. Graham, som också var fantastisk positiv till det mesta och har barn i samma ålder som jag.
Så här har vi tjatat på och löst världsproblemen, medans vi slåss om toaletten =)
(när man får cytostatika så får man urindrivande efteråt så att man rensar ut)
Vi gjorde en inbördes turlista jag och Göte och skrattade gott. Man får vara glad för det lilla =)
När jag var klar så kom personalen och sa att det inte blir någon eftermiddags strålning...maskinen var sönder, igen...
Hm...?
 
 
 

Behandlingsdag 5

Publicerad 2013-03-14 14:02:00 i Dagbok,

Var igår...
Vaknade på morgonen och vägde 57 kilo.
Det är som mina döttrar sa, "Mamma, om du inte hade varit sjuk nu, hade du varit orolig över din vikt då?"
Nej, då hade jag nog tyckt att det var rätt ok att vara tillbaka på min "Teneriffavikt" =)
Men nu är det ju ett annat läge.
Oron över vikten tog sej uttryck när jag hade mitt läkarbesök på morgonen och började helt enkelt stortjuta som ett litet barn. Liten och rädd. Orolig. Räknade snabbt ut att om jag går ner 3 kilo i veckan så blir det 18 kilo på behandlingstiden och då väger jag 40 kilo när vi är klara....
Tårarna rann ned för mina kinder.
Som tur är, hade jag möte med en kvinnllig läkare som hade alla hästarna i stallet =)
När jag bröt ihop så fullkomligt flög hon ur sin stol och kramade på mej som på ett litet barn. Det kändes jättebra. Det är skönt att få en kram ibland.
Hon sa att jag inte skulle gå ner mer i vikt nu. Att jag i och för sej inte kommer att gå upp heller, men fokus ska lligga på att behålla vikten.
Hon beställde ett akutmöte med dietisten.
Jag blev lugnare. Berättade vad som hade hänt på Näl. Att jag tappade kilon även där. Att jag var besviken på läkarvården. Då sa hon något väldigt smart.
"Tyvärr, är det ju så att dom har bevisat för dej att du måste hålla koll!"
Jag gillar henne.
Det stod specialistläkare på hennes skylt. Jag frågade: "Är du onkolog?" "Ja, svarade hon,, och öron, näsa, hals läkare. Och så sätter jag sådana där sonder i magen oxå!" svarade hon glatt.
En tjej som hade örnkoll på det mesta och kollade sonden och pratade på ett sätt som dels lugnade ner mej och som fick mej att känna att jag var i goda händer. Äntligen! "Jag behåller dej!" sa jag och log när jag gick till min strålning.
Tänk vad lätt det är egentligen. Lite psykologisk sympati och man mår genast mycket bättre.
Ja, jag har varit orolig. Det är jobbigt när lilla Saga tittar på sin mamma och säger att nu kan jag krama runt dej och få plats över... Eller när hon ringer gråtande och jag måste lova att allt blir bra.
Jag äter fortfarande hur mycket som helst.
Men jag måste tydligen äta mer, så igår, på inrådan av min underbara Monica så köpte jag 10 proteinbarer på Fram i Vasastaden, jag var nere på Ekostore och handlade allt möjligt med kalorier i, en av de stora fördelarna med att vara i Göteborg är att här finns bra råvaror att tillgå =). Och som grädde på moset så gick jag och Annika och käkade en äkta husmanlunch på Sandberg och Månsson.
Jag älskar att vara i Göteborg sådana här dagar när solen skiner, det finns 100 krogar att välja på och man kan slinka in i en klädaffär på vägen hem. Har insett att jag måste köpa lite nya kläder för att inte se ut som om jag har två storlekar för stora kläder på mej, så jag får shoppa lite nu, sen kan ju barnen få ärva dom när jag har kommit tillaks i min ursprungliga vikt. Det tycker nog dom är rätt ok ;)
Det var en bra dag igår med.
Det går framåt.
Lite skakigt och gråtig mellan varven men ändå rätt ok.
Shopping och lunchmyset resulterade i att jag blev mitt gamla jag en stund och fick jobbat undan lite när jag kom hem. (Jag har fått låna ett gästrum hos mina underbara vänner som bor mitt i stan)
Satte mej och betade av mailboxen och fick gjort ett och annat företags-nyttigt.
Bombarderade mina anställda med tio mail var :-o
Kände igen högproduktiva-mej-själv en stund.
Jag tror det är det som är det jobbiga just nu.
Bortsett från psyket som åker bergochdalbana och vikten och att jag är snustorr i munnen, så torr när jag vaknar på morgonen att det känns som om någon har stoppat in en socka i munnen på mej.
Nej, det som är jobbigast är ändå att jag inte orkar någonting. Att jag har en sak att komma ihåg och den glömmer jag. Att jag är trött hela tiden och att även om jag bara har små mål så uppnår jag inte dom heller.
En sköterska sa, ta små pauser, ofta.
Hela helgen var en enda stor paus, för jag orkade inte göra någonting.
Jag var uppe på Sagas handboll och tittade och när en förälder frågade hur jag mådde så började jag gråta. Igen!
F r u k t a n s v ä r t  jobbigt!
Som tur är förstår folk, och bryr sej. Till och med dom som inte känner mej, känner med mej. Det känns skönt.
Jag tycker faktiskt att det är trevligt när folk frågar hur det är. Men det är inte kul att börja gråta på dotterns handbollsmatch...
Som jag sa till flickans tränare. "Jag tror det är det som är jobbigast att acceptera. Att jag inte kan hålla på som innan och vara i farten hela tiden. Det är ju en del av hela mej liksom."
Min läkare (hon med alla hästarna) förklarade att tröttheten och viktnedgången beror just på det. Att min kropp befinner sej i en inre kamp med sej själv och inte vill vara här, på den här behandlingen.
Hon sa, "Man kan beskriva det som en djup depression faktiskt. Många får panikånget när dom kommer hit, så det är fullt normalt."
Det förklarar åtminstone lite.
 
 

Behandlingsdag 4

Publicerad 2013-03-12 09:04:29 i Dagbok,

24 dgr kvar...
Vikt 58,6

Det här med vikten har blivit lite av en fix ide just nu. Har upptäckt att fastän jag äter som en häst, så går vågen åt ett annat håll. Därför har jag också gjort valet att börja äta utanför mina riktlinjer lite. Det har slunkit ner en gräddsås bland annat och det med mycket glädje :-) det låter kanske lite underligt men just nu tror jag att det är jätteviktigt a t t jag äter, gärna och mycket, istället för sunt. Har en otrolig crawing efter mormor Edits husmanskost helt plötsligt. Typ, får i kål, slottstek med gräddsås, mormors pannkakor...
Min teori är ändå att lagom är bäst och om jag kompar upp med frukt och grönsaksjuicer så tillgodoser kroppen sej de vitaminer som den behöver.
Just nu behöver kroppen fett!
Ett konstant småätande har också minskat illamåendet så jag försöker att ha en frukt och gärna kex eller liknande i närheten. Konstigt är dock att jag inte går upp i vikt... Cellgifterna kan ju få en att kräkas samt ge konstant diarre, men det enda jag har känt av är illamående, samt att jag helt plötsligt måste gå på toaletten hela tiden. Igår gjorde jag nummer 2, som mina barn säger, 8 ggr!!

Känner i alla fall att jag mår bra! Jag kommer att vara himla snygg i bikini i sommar ;) så nu ska jag göra packningsförsök nr. 2!

Illamåendet är helt borta och jag är tillbaks på banan! Kommer nog till och med hinna tvätta lite innan jag åker till Göteborg.

Det är en bra dag idag! :-D

Behandlingsdag 3

Publicerad 2013-03-12 08:37:40 i Dagbok,

Söndagen var det lite bättre men fortfarande ruggigt trött.
Kände mej också lite illamående. Sådär som när man är när man är gravid fast inte spyr, utan bara en molande undertryckt illamående känsla.
Dagen gick v ä l d i g t långsamt och när jag funderade på hur jag skulle ta mej ur det totala vacuum jag befann mej i. Då ringde en söt vänninna och sa; "Jag kommer hem till dej om två timmar och så ställer jag mej och lagar lite mat!"
Det var ord och inga visor! Och jag ska villigt erkänna att jag uppskattade att någon tog kommandot. Det är ju inte så ofta det händer! (att jag sitter tyst o ser på menar jag ;)
Men det var precis vad jag gjorde.
Och Katarina lagade mat till ett helt regemente! Som vi frös in.
Fördelen var också att medan jag satt och tittade på, om än lite trött och frånvarande, så glömde jag att jag mådde illa under tiden. Jätteskönt!
Och jag fick i mej världens godaste fiskgratäng!

Idag har jag känt mej mycket bättre!
Hade måndagsmöte på jobbet. Var lite produktiv och det gillar ju jag som ni vet ;) illamåendet försvann nästan och jag fick betat av lite måsten.
Fick åka till skolan och hämta min stora flicka som hade blivit jätteledsen. Det går ju i ups and downs för dom med....
Som hon sa, "Jag började bara tänka på att du skulle iväg och blev ledsen, så syntes det så tydligt och sen sa alla, Stackats dej! och då blev jag ju ännu mer ledsen och så slutade det inte.
Så skolsköterskan ringde och tyckte att hon kunde vara med mej när jag skulle packa. Insåg dock att jag inte skulle hinna packa för att stanna i gbg, så jag fick söta Pepe att åka med ner. Så vi stuvade in alla barn och hundar i bilen för att åka till Sahlgrenska för en halvtimmas strålning. ;) Snacka om att göra om en tråkig sak till en familjeutflykt! :-D
Jag körde ner men var lite trött efteråt så Pepe körde tillbaks. Det blev kvällsmat på Ikea till barnen stora glädje, för vi behövde klädställningar till restaurangen så då fick vi förenat nytta med nöje. :-)

En skitjobbig dag...

Publicerad 2013-03-09 23:53:24 i Dagbok,

Om jag tyckte jag var trött igår så är det ingenting i jämförelse med idag...
Jeeesus!
Helt galet!
Masade mej ur sängen, åt frukost, gick tillbaks till sängen och somnade om och vaknade igen klockan ett!
Alltså, jag h a t a r att vara overksam och trött. Som en vänninna sa, såå mycket har väl inte Du sovit sen du var spädbarn, typ? :-D

Började fundera.
Ska det vara så här nu? Dom har ju sagt att biverkningarna börjar inte förrän efter ett par veckor...
Om jag är helt utslagen efter två dagar, hur ska jag då inte må efter två veckor? Kan ju säga att eftersom mitt immunförsvar var på topp och jag har restorat en hel del så räknade jag iskallt med att må bra i tre veckor. Minst!
Funderade vidare. Det är nåt som inte stämmer. Började läsa cancerinfon från sjukhuset. Trötthet kan infinna sej efter två till tre veckor...
Jag fattar inte. Ett infall får mej att läsa igenom bipacksedlarna på illamående medicinen jag äter i förebyggande syfte. Jösses i lådan! Jag säger detta till alla nu. Läs bipacksedlarna!!! För h-e!
Biverkningarna på denna medicinen är otaliga! Extrem trötthet är en! Parkinson symdrom är en annan. Spasmiska rörelser en tredje. Inte konstigt att jag känner mej skum. Jag har befunnit mej som i ett vakum hela dagen.
Vad är vitsen med att ta bort illamåendet och ersätta det med en sån extrem trötthet att man inte ens orkar göra mat? Eller äta för den delen.
Så jag bestämde mej för att ta bort denna medicinen och ersätta den med ingefärakapslar (naturlig illamående medicin) och nu runt 22.00 känner jag mej nästan normal igen. Helt galet! Man bör kolla vad man stoppar i sej. En vänninna till mej har en svärfar som går på cellgifter. Hon sa att han hade fått extrem hicka av dom. Det är nog inte cellgifterna, det är en av biverkni garna på illamående medicinen. Stod på biopacksedeln...
När jag var på Näl fick jag morfinliknande preparat mot smärtan i magen. När jag började känna mej snurrig och smärtan avtog frågade jag en syrra om jag kunde minska till en halv tablett istället. Dagen efter blir en annan syster lite upprörd när jag säger att jag tog en halv.
"Man ska inte dela dom!" sa hon.
Varpå jag googlar medicinen och på fass står det; Får absolut inte delas. Kan ge bestående leverskador.
Tjenna! Så trodde man att dom hade koll på sjukhusen...?
Läs bipacksedeln!!
Jag har ett gammalt exempel oxå. Hade p-ring ett tag. Först efter ett par månader började jag ha konstant huvudvärk. Tänkte att det berodde på att jag jobbade mycket och var överansträngd. Det gick så långt att jag fick starta med alvedon varje dag. Ibland fick jag kompa upp med ipren. När man har mycket omkring sej så har man inte alltid tid att reflektera.
Jag tror det var vår barnflicka som gjorde mej observant på att nåt var fel. Jag analyserade mej och min tillvaro och läste bipacksedeln på preventivmedlet. Biverkning konstant huvudvärk stod det. Det skumma var att den kom inte förrän efter ett halvårs användande.
Läs på bipacksedeln! Och fundera på vad ni stoppar i er.
Kram o gonatt från en piggare tjej ;)

Behandlingsdag 2

Publicerad 2013-03-09 13:26:25 i Dagbok,

Gick bra.
Hade massa överskottsenergi så jag åkte iväg ock åt lunch med Annika. Därefter vart det lite hälsoshopping på Life. Hann med ett affärsmöte i Kullavik och ut på hisingen och köpte hundmat, sen dog energin...
Blev extremt trött på vägen hem, dessutom har hålet på magen börjat vätska mer... Skitäckligt! (undrar om det beror på cytostatikan...?)
Lyckades i alla fall köra hem och somnade inte på färjan fast det var nära...men fick be mina söta flickor gå och handla kvällsmat som jag sedan insåg att jag inte skulle orka tillaga så det blev thai- take away istället.
Fullkomligt utmattad lyckades jag få i mej lite mat och jag tror det var ett sömnvirus i huset för vi däckade alla tre till gladiatorerna. :-)
Helt crazy!
Jag hoppas verkligen att detta var ett tillfälligt tillstånd. Hur trött kommer man att bli sen i annat fall...
Nu har jag ju kört upp och ner två dar irad också, så det påverkar säkert...
Intalar jag mej i alla fall ;)

Behandlingsdag 1

Publicerad 2013-03-07 23:19:35 i Cancer, Dagbok,

Sitter och ser Cytostatikan rinna in i venerna och nu är det allvar.
Jag har nog inte fattat förrän nu hur viktigt det kommer att bli under dessa veckor att hålla mej i bra skick.
Kostmässigt så sprack det redan med en gång eftersom dom inte har vare sej mjölkfri kost eller något hälsosamt så idag fuskar jag. Det blev pannkakor istället. Och som tur är har ju doktor Hilu sagt att jag kan fuska någon gång ibland eftersom mina värden var så bra. Så idag blev det fuskpannkakor. Till nästa gång tar jag med mej mat istället.Är fortfarande förundrad över att sjukhusen har kost som går tvärtemot alla cancer-rön. Här finns absolut ingenting utan socker tex. Deras egen statistik på botningar skulle ju öka markant om dom kombinerade, det är jag helt övertygad om.
 
Men vad som är viktigt här under hela den här behandlingstiden är nog att man har rätt inställning.
Jag är övertygad om att tankens kraft spelar jättestor roll. Därför är det också väldigt viktigt att man är nöjd med det man gör. Jag var inte så trakterad av den här sortens behandling innan, men nu är jag mentalt förberedd och har bestämt mej för att det är det här som ska hjälpa mej på vägen.
Kosten är minst lika viktig, men om det ej finns den kosten man äter att tillgå så är det forfarande viktigt a t t man äter och att man äter detta med mycket gott samvete för annars så har det en negativ effekt på hela metabolismen.
Jag har pratat med en tjej här brevid mej som gav mej en underbar tanke. Hon har en vänninna som bara äter ekologiskt och när hon är någonstans där det inte finns ekomat så välsignar hon den oekologiska maten och äter den med gott samvete. Vilket underbar inställning! Man behöver liksom inte shåa upp sej utan bibehåler sin inställning men med viss flexibilitet. Och som mamma sa; "Lite skit rensar magen" så den kommer jag att låna.
 
Nu har min doktor tittat förbi och jag har nog känslan av att han fortfarande är lite irriterad men som jag sa till tjejerna här brevid mej ( en tjej som också får cellgifter och hennes väninna)
Jag är inte här för att bli populär. Jag är här för att bli frisk!
 
Det kommer att bli ett heltidsjobb nu att hålla mej frisk och se till att minimalisera biverkningarna och efter vi är klara här idag så ska jag åka och hämta min Hurom Slowjuicer! Sen ska här pressas gröna juicer! Ska göra någon form av juiceschema så jag får i mej extra vitaminer.
Har fått medicin från Spanien som ska motverka biverkningarna av cellgifterna och den skulle jag börjat med idag var det tänkt, men naturligtvis har den blivit stoppad i tullen (!), så vi får hoppas att den kommer fram idag.
Det är f a r l i g t med hälsomediciner. =)
Det är lite intressant dock att jag får rekommendationen att i n t e äta några homeopatmediciner äver huvudtaget.
Känns inte så bra att jag får en massa kortison och illamående medicin intryckt i kroppen utan att ha mått illa, men dom säger att det är i förebyggande syfte och att man kan bli v ä l d i g t illamående och då kan det vara svårt att hejda det så jag får bita ihop. Känner att jag kanske inte ska exprimentera med det just nu.
Har dubbelkollat med Hilu och det ska inte finnas några kontraindikationer så jag kommer att fortsätta med mina homeopatmediciner.
 
Idag har jag haft ytterligare ett intressant möte.
Här brevid mej satt två fantastiskt trevliga tjejer som jag har pratat med under tiden som jag och den ena tjejen fick cytostatika. Väninnan var en förespråkare av alternativmedicin och jag är helt övertygad om att det finns en mening med att vi skulle mötas här. Hon berättade dessutom att hon sedan hon började med Feng Sui så hade hon röjt ut sitt sovrum och hade inga störande element där för att kunna få maximal vila.
Mitt sovrum ser ut som ett smärre bombnedslag...det ligger saker överallt, tvätt jag ej hunnit att lägga in, prylar högt och lågt, samt alla saker som jag måste slänga undan när det kommer hem folk...
 
Men det lät så logiskt att inta ha några störande kort, böcker eller annat. Min syster har ju också tjatat på mej om det här. Att man skulle använda rummet enbart till ett vilorum och kunna koppla av maximalt. Väninnan sa dessutom att hon aldrig tog med sej jobb, datorer eller telefoner in i sovrummet. Hon hade dessutom minimalt med grejor och så hade hon dekorerat med kristaller som lämnade mysiga solkatter på väggarna och i taket.
Det låter helt fantastiskt tycker jag! Jag har ju lite att lära mej här helt klart.
Så det ska bli mitt projekt nu när jag håller på med behandling!
Jag ska fixa till mitt sovrum och ha kristaller =) Bling, bling tilltalar definitivt =)
Snart är klockan tre och jag har varit här sedan klockan 8 i morse. Ska in på en stårlbehandling till och sen tror jag att jag ska köra hem istället.
Tera har gitarruppvisning idag och jag skulle egentligen stannat kvar i Göteborg över natten, men det kan bli kul att överraska henne och jag känner mej rätt pigg så...
So far so good!
Kram på er alla!
 

Sond ont 8 eller ännu bättre : Nu så...

Publicerad 2013-03-06 11:44:00 i Alternativ, Cancer, Dagbok,

Nu har smärtan äntligen släppt!
Känner mej redo i kroppen och känner att det var ett bra val att stanna hemma två dagar till.
Är mer mobil och börjar kunna röra mej i min vanliga hastighet ;)
Fick ringt till strålenheten igår och ändrat lite i tiderna då jag känner att prio kommer att bli att dra hem tidigt på fredagar och komma ner sent på måndagar. Då får jag maximal tid med flickorna och hiner dessutom med måndagsmötet på jobbet innan jag åker. (kan ju inte släppa helt...)
Det var inga problem så dom fixade och stuvade runt lite tider.
Skönt att slippa diskussion ;) Det var mer, ja men visst, självklart löser vi det =)
Dom har nog gått en annan utbildning :-D
 
Har fått lite nya tips från min spanska doktor nu inför behandlingen som jag kommer att lägga upp snart, men i mitt sökande efter översättningar av vad han hade gett mej så hittade jag denna länken.
M y c k e t  intressant läsning!!
 
http://www.kreaprenor.se/pdf/Wosk%20Cancer%20Text%202007%20komp.pdf
 
Här finns en pdf fil att ladda ner.
Jag har inte hunnit att läsa igenom hela ännu, men bläddrade igenom den snabbt och det är så mycket som stämmer in på det jag gör att jag blev alldeles lycklig =)
 

Det blir bättre...

Publicerad 2013-03-04 12:02:00 i Dagbok,

Dom tycker att jag börjar bli jobbig på Sahlgrenska nu.
Jag är inte direkt orolig för strålningen eller cellgifterna egentligen, under förutsättning att jag lyckas hålla mej frisk under tiden.
Planen var att jag skulle börja min behandling och vara i fantastiskt gott skick när jag började.
Jag har varit så noggrann med att boosta mej själv så bakslaget med den här sonden och komplikationerna som gör att jag fortfarande har ont, svårt att bära och är mindre rörlig, gjorde mej minst sagt nedslagen.
Är det då så konstigt att man är orolig för att köra igång med en strålbehandling som sätter ner immunförsvaret och därmed utsätter sej för en risk att det inte läker ordentligt.
Det tycker inte jag.
Men min läkare blev irriterad!
Jag försökte förklara att jag är orolig och att jag kan behöva två dagar till för att känner mej så stark att jag kan köra ner själv och bära upp mina väskor till lägenheten själv. Som det är nu kan jag inte ens gå och handla mat.
Det här är en ganska viktig grej för mej.
Jag är dessutom helt övertygad om att den psykologiska aspekten i detta är jätteviktig för rehabiliteringen av strålningen. Mår man psykiskt bra så funkar immunförsvaret bättre.
När jag dessutom frågade om han verkligen var säker på att det verkligen inte medför några risker att starta en behandling så blev han skitsur.
-Du måste lita på mej! sa han.
Det förstår jag att han tycker, men sist gång jag gjorde det fick jag en sond i magen som skulle vara ett enkelt ingrepp och hamnade på sjukhus i en vecka....
Så är det så himla konstigt att man undrar?
Det blev lite tjafs där och jag sa till honom att "Vi tjafsar som ett gammalt par";), det är ju inte det som är meningen...
Då blev han ännu mer upprörd och jag sa till slut till honom, "Andas! Om jag är orolig så behöver du inte bli arg och irriterad, du får ha lite tålamod med mej..."
-Jag har haft tålamod med dej i tre månader nu, fräste han, säg inte att jag inte har tålamod.
Känns lite tråkigt då jag hela tiden har känt att han har varit schysst och rak, även om vi inte har delat uppfattning, så har jag i alla fall känt att jag har haft förtroende för honom.
Nu känner jag mej mest besviken.
Hur som helst, nu har jag bestämt att vi kör igång på torsdag istället så jag hinner kurera mej  lite till.
Bonus blir att jag hinner se Sagas gitarruppvisning på onsdag =)
Kram på er!
 
Status idag:60,5kg.
 
 

Sond ont del 7

Publicerad 2013-03-03 19:06:23 i Dagbok,

Nu är det två dagar sedan jag kom hem. Jag rör mej framåt, men det går i n t e fort. Igår var jag inne på jobbet en sväng och började naturligtvis fixa med skyltar o grejor med en gång. Det var fantastiskt trevligt att vara där men magen sa ifrån efter en stund så jag fick åka hem...
Men jag klagar inte. Lördags mys med melodifestival tillsammans med mina flickor är en lyx som vi inte har haft på många år. Kanske tom decennier ;-)
Det blir ju inte så mycket melodifestival-tittande i min branch direkt.
Har inte ätit smärtlindring på två dagar och äter som en häst så vi får se vad vågen visar imorrn.
Positivt är också att jag kan ligga och sova på sidan! Progress!
Imorrn ska jag stämma av med Sahlgrenska om vi ska börja stråla på tisdag. (är lite rädd för att strålningen har en dålig effekt på läkningen av magen) Men vi får se!
Jag vill nog köra igång nu känns det som, bara jag får klartecken.

Idag får jag åka hem :)

Publicerad 2013-03-01 11:24:28 i Dagbok,

Det är en bra dag idag =)
Solen skiner, magen gör mindre ont, hade ett bra samtal med läkaren och om en timma drygt kommer min skjuts och mina barn för att hämta mej.
Är lite mör fortfarande men det går framåt.
Även om jag inte gillar sjukhus något vidare så är det ändå väldigt skönt att ha den uppbackningen när det behövs. Få medicin på bestämda tider, maten kommer per automatik och man kan bara koncentrera sej på rehab.
Igår var jag så glad att jag fick äta att jag fullkommligt kastade mej över matvagnen varje gång den kom.
Läkaren hade sagt till mej att jag inte fick äta för mycket så jag åt lite varje gång istället. Det är ju inte så direkt att maten stämmer in på min diet direkt fast nu fokuserade jag mej mer på att äta än v a d jag åt faktiskt.
Och när det blev eftermiddagsfika så åt jag två (!) kanelbullar.
Då kom naturligtvis läkaren förbi och skojade, "Är det du som har ätit upp alla bullarna?"
-Mmm, svarade jag lite skamset och kände mej som ett litet barn som hade handen i kaklådan ;)
Hur som helst så är jag tillbaks på 60 kilo idag, så bulle gjorde gott!
 
Ha en mysig dag alla i solskenet!
Nu ska jag packa och dra hem en stund =)

Möten

Publicerad 2013-03-01 00:03:00 i Privat,

Vissa möten har större effekt än andra och jag tror att det finns en mening med vissa möten.
Ett sådant möte hade jag strax efter mitt cancer besked. Hela marken svajade och jag var tvungen att vara på restaurangen för vi hade kort om folk. Min partner hade en beställning en trappa upp och jag skulle ta hand om restaurangen nere. Jag hade egentligen ingen lust, men samtidigt fick det mej att tänka på annat.
Det var en lugn kväll med nästan inga gäster.
Vi hade bara en hotellgäst som kom ner och åt.
Både jag och min partner gick omkring som i någon form av trans, chockade över beskedet.
Jag pratade lite med min gäst som frågade av en slump om vi hann och äta. Jag vet inte hur vi kom in på det men det ena gav det andra, det visade sej att hon sålde produkter som stärker kroppen. Där i samtalsämnena lossnade allt och jag satt och berättade att jag hade cancer för en vilt främmande människa.
Men ändå inte.
Ibland känns det som om vissa personer kommer när dom behövs.
Jag funderade en stund och lekte med tanken på att hon var en ängel som var där för att trösta mej.
Det kändes så i alla fall.
Det var ett mycket speciellt möte, jag kan inte direkt förklara varför men det kändes så otroligt bra att prata med henne och vi bytte telefonnummer.
Två veckor innan jul skrev hon till mej.
Det var en dag som jag satt och tröstade en liten uppgiven dotter.
Hon var ledsen för att ingen brydde sej.
Det känns, sa hon, som om ingen bryr sej. Alla har friska mammor och ingen förstår hur jag har det och det är ingen som frågar hur det är. Min dotter grät i min famn.
Precis just då kom det ett sms.
Min gäst från restaurangen önskade en fin andra advent och önskade mig god bättring.
"Titta Saga, sa jag, det är visst någon som bryr sej." Jag berättade om min gäst och visade henne meddelandet.
Då tog hon telefonen ifrån mej och började skriva.
Hej jag gillar att du bryr dig om min mamma för de kens som väldigt många tänker tur att de inte är ja
jorde presis ett kort vi ska ge till tomten
Så tog vi bild på kortet till tomten..
Hon fortsatte:
Jag hoppas att du har de bra och tack att du bryr dej holl tumarna allt du bara kan och hoppas att jag får träfa dej nästa gong du komer hit
ibland börjar jag bara storgrina men min mamma och syster sejer att jag inte ska va räd är jag säker på att till sommar komer allt vara normalt
kram från saga
Hon får svar nästan direkt där min gäst berättar om vårt möte och om hur duktiga mina flickor är och om hur hon vet att tomten kommer att göra allt för att deras önskningar ska gå i uppfyllelse.
Den kontakten/stunden jag hade där i smsandets värld gav min lilla dotter så otroligt mycket hopp och styrka.
 
Kanske är hon en ängel.
 
 

Om

Min profilbild

Anette

"Jag har inte många bollar i luften, jag har ett bollhav" 2-barns mamma född -67, driver 4 företag inom hotell och restaurang och dygnet har inte tillräckligt med timmar. Det är väl förmodligen därför jag har fått cancer... Jag försöker alltid att se något positivt i allt elände och i detta fallet är det nog att jag blir tvungen att jobba mindre. Men det ska gudarna veta, det är f-n inte lätt. Är man van att ha koll på allt så är det också väldgt svårt att släppa. Samtidigt som ett kontrollfreak som jag måste naturligtvis lägga min näsa i allt som händer även om jag borde vara hemma och ta det lugnt.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela