ALTERNATIV CANCER

Ett otroligt need att skriva om allt jag hittar och går igenom under min kamp att bekämpa min cancer. Jag hittar så mycket under mina sömnlösa nätter på webben att jag tänkte att det kunde vara bra att samla all info på ett ställe.

På sjukhuset

Publicerad 2013-04-13 09:58:00 i Dagbok,

Det är skönt att vara här. Bra roomservice ;)
 
Jag gjorde ju en kupp innan jag åkte ner kanske jag ska tillägga...
Eftersom jag hade bestämt mej för att bli inlagd och dom stora elaka högarna med papper låg överallt så bestämde jag mej för att ta tag i det innan jag åkte. Jag hade ju stråltid tidigt den morgonen men beslutade att skjuta på den så att jag skulle kunna lämna utan att ha några troll kvar på köksbordet...
Jag var ju också lite skakig från dagen innan eftesom jag hade mått illa, men jag kände ändå att det var värt att få undan alla papper och sortera innan jag åkte.
 
Jag ringde ner och sa att jag behövde lite mer tid för att packa och att jag var illamående fortfarande och det var inga problem. Bad att en doktor skulle ringa, eftersom jag hade läkarträff samma dag. Fick beskedet att en läkare eller syster från avdelningen skulle ringa.
 
Tyvärr har jag inte varit så himla kry och rätt orkeslös, men räkningarna kommer ju ändå... =(
Fick ringt lite samtal om sena räkningar och berättade att jag var sjuk och låg efter. Det var inga problem.
Satte igång med betalningarna och sorterat bort alla högar, blev illamående under tiden och var tvungen att ha närkontakt med toastolen ett tag och tiden sprang iväg så jag fick ringa och säga att jag skulle komma ännu senare. Ingen läkare eller syster hade fortfarande ringt.
Då fick jag minsann reda på att min plats på sjukhuset hade gått till någon annan...! ?
"Hur är det möjligt" undrade jag då?
"Ja, du skulle ju varit här i förmiddags och nu kommer du inte förrän senare, så då går det inte."
"Men jag ringde ju i morse och sa att jag skulle komma och jag har ju varit i kontakt med er två gånger idag redan, då var det ju ok? Hur kan ni släppa min plats då? För att jag har legat och spytt?" (nu började jag att bli l i t e irriterad)
"Ja, nu är det så i alla fall", svarade sköterskan.
Då ilsknade jag till.
"Då vill jag att doktorn ringer upp mej!" sa jag. "Ni sa att jag skulle bli uppringd av en sköterska eller doktorn i förmiddags och här har det inte ringt någon alls!"
Det gick några minuter och vips så ringde sköterskan igen...
"Vi har ordnat så att du kan komma i alla fall." sa hon."Bara du är här innan fem"
Hm... åter igen ett exempel på att man måste stå på sej.
För då går det tydligen. För min del så var det jätteviktigt. För det gör att jag kan koppla av nu när jag väl är här, utan att behöva oroa mej för vad som ligger oöppnat eller oläst hemma.
Det var guld värt, verkligen. Även om jag fick tjafsa lite.
Det som är så lustigt i den här sjukvårdskarusellen är hur det låser sej liksom.
Jag som inte har så mycket att göra nu ar gott om tid att analysera hur dom jobbar här. Nu ska jag tillägga att det är fantastisk personal på avdelningen och det är många glada skratt. Det är ett gott gäng och det gör det definitivt trevligare att vara här. Men denna stora apparat har problem med logisitken helt klart.
Information till patient är en.
Vi har lilla Barbro som bodde i sängen brevid. 73 år. Skulle hem i förrgår. Det vet ju även jag att gamla människor och tid...
Så hon hade stråltid 10.40. Klockan 11.15 kom hennes man för att hämta henne och då hade fortfarande ingen hämtat henne för att åka till strål. Hon vankade av och an och frågade om ingen kommer så där ut i luften som gamla gör och sköterskor som gick förbi sa säkert snart, men brydde sej inte om att ta tag i det faktum att en gammal människa började bli orolig och obekväm. Samtidigt så bäddar en annan skötare ur hennes säng, vilket gör att hennes plats i tillvaron försvann.
När hennes man dök upp, mäkta irriterad över att hon inte var klar och hade kort parkeringstid, kunde jag inte vara tyst längre.
Jag tittar på sköterskan som bäddar sängen och säger,
-Ska inte någon hämta Barbro till strål? För nu har hon väntat i över 25 minuter.
Sköterskan,som säkert hade hört det här mumlandet både från Barbro och hennes man, men i likhet med alla andra, typ ignorerat det, stannade upp i sitt arbete med sängen och såg helt ställd ut.
-Jag ska kolla, sa hon och gick iväg.
Det visade sej naturligtvis att dom hade flyttat fram Barbros tid en timma.
Jag påpekade lite försiktigt att om dom hade informerat henne om detta så skulle dom eliminerat mycket dålig energi. Sköterskan höll med och berättade att dom faktiskt har ett inrapporteringssytem för sådana här misskommunikationer så dom är väl på rätt väg får vi hoppas.
Men pricken över i blev väl ändå när killen som kom för att hämta lilla Barbro kommer in och säger,
-Jag är ledsen men jag hittade ingen rullstol, så vi får ta sängen.
Jag ser på påklädda Barbro att det har hon inte alls lust med. Dessutom har ju en sköterska precis lagt en halvtimma på att bädda den....
Då kunde jag inte vara tyst. Igen. :)
"Den sängen är alldeles nybäddad", sa jag. "Tror inte att sköterskan kommer att bli så nöjd om hon får göra om sängen en gång till."
-Vad ska jag göra då? frågar killen mej. Mej?
-Leta lite mera kanske? försöker jag.
-Ja, jag får väl göra det då, fräser han och går iväg. Och ipp svisch så kom han tillbaks med en rullstol till Barbro.
Och alla var glada och nöjda. (utom killen som körde antar jag)
Ett annat exempel är ju det här med medicineringen. Det är fantastiskt skönt att få in sina mediciner på löpande band och man behver ju inte tänka så mycket. Men det är bra att kolla vad man får,
Jag har ju varit illamående konstant som sagt och nu skulle jag få illamående medicin. Killen kommer in med medicin och då frågar jag vad är det i. Det är zofran och primperan svarade han. Jag ska bara ha primperan, svarde jag. Ja men nu är det två i glaset, svarade han. Då får du gå och hämta en ny, säger jag.
Allvarligt? Men det blir sådär ibland. Och jag märker att det är inte alltid det uppskattas att jag har mer koll än dom. Det suckas liksom. Men hade jag inte haft det så hade jag fått Alvedon med två timmars mellanrum igår...
Eller fått en felaktig temp igår och idag. För jag har upptäkt att vissa termometrar inte fungerar. Och här går en magisk gräns vid 38 grader och att sätta in pencilin. och har man 37,9 så sätter dom inte in pencilin... Då är det ju jättedumt att ha missvisande termometrar...
Så igår fick jag en termometer som inte pep. Då bad jag få en ny. Det kom en suck. Men jag fick en ny. Som visade 0,4 grader mer. och pep. =) Idag var det samma sak. Termometer utan pip.suck. termometer med pip visade 0,4 mer. Nu bad jag dom kassera den gamla termometern. Det kom en ny suck.
Jaa, what to do.
Men som jag säger. Jag är inte här för att träffa nya vänner.
Jag är här för att bli frisk.
Nu går det magsjuka på avdelningen också.
Historien upprepar sej. Det gjorde det när mamma låg inne också. Och hon blev jättedålig....
Jag  s k a  inte bli dålig!! Det har jag bestämt mej för! Tvättar händerna i tid och otid,
Det räcker nu. Statusen för stunden är att jag hostar blod. Slemmet är värre än någonsin. Mina vita blodkroppar är nere i 1,3. Hp 97. Fast nu har det gått upp för jag har fått mer blod. Samt kaliumbrist.
När de vita blodkropparna ligger så lågt är immunförsvaret på bottennivå och man är extremt infektionskänslig. Därför fick jag inte heller ta cellgifter i torsdags. Då kan man slå ut immunsystemet totalt. Fördelen är att jag slipper nog cellgifterna nu eftersom jag har så kort tid kvar. Det gör mej absolut ingenting!! =)
Nu säger dom att det är vanligt utomlands att man bara får 4 ggr. cisplatin. Eller 5. så jag ska inte vara orolig om jag missar den 6:e gången. Jag är inte orolig...Jag är snarare överlycklig. =)
Hatar cellgifter. Och nu har jag helt plötsligt slutat svettas så infernaliskt på natten också. Är helt övertygad om att det hänger ihop med cellgifterna.
Men min feber går ner. 0,1 grad per dag. Sakta men säkert. Droppet har gjort att jag får mer energi. Vätska är jätteviktigt. Hade fått ett gäng med konstiga rynkor i ansiktet nyligen. Fåfäng som man är så var det inte så kul...
Upptäckte efter två dagars dropp att dom försvann. Vätska!
Att jag inte har tänkt på det! Pratade med en tjej som också strålas. Hon har legat inne i två månader. har blivit intuberad i halsen. Och trots detta är hon hemma nu och mår rätt ok. (alltså med tanke på vad vi går igenom) och hon sa att hon kopplade på vatten till magsonden. En halv liter 4 ggr om dagen. Det blir de två liter man behöver. Att jag inte har tänkt på det? Men att ingen dietist eller någon läkare har påpekat hur viktigt det är med vatten? Nä just det, det ingår ju i den alternativa världen, och så jobbar dom ju inte....:-/
Hur som, har perscis kopplat på en 500 ml flaska med vatten som droppar in i kroppen. Det känns jättebra och rynkningsutlätande =) ha-ha =D Under tiden bloggar jag =)
Nä gott folk. Nu ska jag duscha.
Vågen idag: 60,4 (nu har jag gått upp nästan 2 kg)
och inte att förglömma...
E n d a s t    t r e   s t r å l n i n g a r   k v a r  :-)
Ha en mysig helg!
Kramar från Sahlgrenska!

Kommentarer

Postat av: Anna

Publicerad 2013-04-15 17:15:08

Hej lilla vännen! Jag tycker mycket om ditt sätt att "ta itu" med personalen på SU! Utan att känna dig så kan jag höra dig för det är precis så som jag reagerade de korta veckor jag låg där alldeles nyligen. Jag talade för medpatienter och var allmänt stökig, jag tror de festade på tårta när jag äntligen lämnade dem för hemfärd. Kram till dig och all lycka, det är sådana som du och jag som utöver den vård vi får ger oss en möjlighet att bli friska med hjälp av vårt "jävlaranamma"-humör! PS. Jag är faktiskt 73 (!) och känner inte alls igen mig i den beskrivning du ger av en kvinna i den åldern...DS.

Postat av: Katarina

Publicerad 2013-04-15 20:59:12

Hej! Ja först o främst heja heja dig! I bland blir det drygt när man ser mållinjen, men håll i nu därför. Bra att du får i dig vätska nu och fick nytt blod.
Snart mår du bara bättre.
Jag har vistats på Uddevalla lasarett istället på lördag natt med min moster och det tog på mig. Får berätta en annan gång. Jag ringde dig ju på väg till Lysekil o hade det på känn att allt inte stod rätt till.. nu ligger hon inlagd på NÄL. Hoppas du får komma hem snart.Ser fram mot det.

Postat av: Ina

Publicerad 2013-04-15 22:54:13

Banan innehåller kalium

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anette

"Jag har inte många bollar i luften, jag har ett bollhav" 2-barns mamma född -67, driver 4 företag inom hotell och restaurang och dygnet har inte tillräckligt med timmar. Det är väl förmodligen därför jag har fått cancer... Jag försöker alltid att se något positivt i allt elände och i detta fallet är det nog att jag blir tvungen att jobba mindre. Men det ska gudarna veta, det är f-n inte lätt. Är man van att ha koll på allt så är det också väldgt svårt att släppa. Samtidigt som ett kontrollfreak som jag måste naturligtvis lägga min näsa i allt som händer även om jag borde vara hemma och ta det lugnt.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela