Upp och ner, ner och upp...
Ja nu är det ner igen...
I lördags var det upp! Då hade jag besök av min jättemysiga vänninna som vart helt i chock över att se mej på benen =) Åh, vad glad att du ser så frisk ut! sa hon. Och jag kände mej förhållandevis frisk i lördags.
Maten stannade kvar, hade fått ett starkare morfinplåster så smärtorna var näst intill borta!
Vi satt nog och tjatade på i 4 timmar och fastäm jag var lite hes efteråt så vart det värt det =)
Jag har som rutin varje morgon att masa mej ur sängen och bädda och ta på mej vanliga kläder. Man känner sej liksom friskare och ser friskare ut i sina vanliga kläder...
Söndagen var mådde jag rätt så bra, bortsett från att jag kräktes några gånger. Men jag tog i alla fall en skön liten promenad med min söta vänninna Anki.
Nu är det bara en strålning kvar...
Otroligt skönt. Men det är tungt nu..
Jag hostar så att jag kräks och kan inte svälja, inte ens vatten för då kommer det ner så mycket slem att det vänder och kommer upp igen. Detta är jattejobbigt. Jag är så trött att jag kan somna stående nästan.Nu när jag sitter och skriver så blundar jag mellan varven och somnar. Helt sjukt!
Nu har jag även fått feber 38,5 så jag har ngn infektion i kroppen och jag får intravenöst pencillin.
Har sovit hela dagen idag. Det känns som om att man bara får klara sej igenom en dag i taget. Nu somnade jag igen. Jag får liksom skrivit en mening och sen somnar jag.
Hur som helst, så är det värsta över nu. Nu får jag bara ta mej igenom desa två veckor så blir det bättre sen. Min lilla tjej Saga grät i telefon idag för hon saknar sin mamma, jag sa att jag måste bara vila lite så kommer jag hem.
Ledsen mina vänner. måste sova. Får berätta mer imorrn,,,
Kram
