Illamåendet...
Sätter mej ur spel totalt.
Trodde i min enfald att jag skulle kunna styra detta, men det känns rent ut sagt hopplöst!
Cellgifternas biverkningar kickar in på lördag em. Det känns ungefär som universums baksmälla blandat med sjösjuka och graviditets illamående.
Not fun!
Sen ligger jag utslagen lördag em, hela söndagen och idag är det lite bättre, men långt ifrån bra...
Har ju varit rätt glad att jag fixat det här själv och har plockat upp flickorna på vägen hem på fredagen och det har funkat bra. Men känner nu att jag inte kan lägga ansvaret på att mina tjejer ska se till sin illamående mamma en hel helg. Trodde att jag skulle lösa detta, men det går sådär, så jag får be någon rycka in nästa helg. Det är ju inte så mycket man behöver hjälp med egentligen. Bara lite handling och matlagning. Trodde ju bara att jag skulle kunnat lösa detta själv...:( men det är bara att inse att vi kommer behöva hjälp på helgerna framöver.
Har börjat ta illamående medicinen som gjorde mej trött och den hjälper något. Sippar ingefärste på löpande band och det hjälper när jag dricker, men sen börjar det igen..
Det blir absolut ingenting gjort och jag försöker bara ta mej igenom det. Skitjobbigt!
Nä, fy! Det här är definitivt det värsta.
Biverkningarna från strålningen, med torr mun, lite svamp och halsont, är ingenting i jämförelse med detta.
Men, det är bara att bita ihop! 1/3 avklarad! 4 cellgifter kvar.
