ALTERNATIV CANCER

Ett otroligt need att skriva om allt jag hittar och går igenom under min kamp att bekämpa min cancer. Jag hittar så mycket under mina sömnlösa nätter på webben att jag tänkte att det kunde vara bra att samla all info på ett ställe.

Mellanrum...

Publicerad 2013-05-29 09:58:48 i Dagbok,

Jag är så lycklig över att vara hemma att jag glömmer bort bloggen mellan varven.
 
Sen har jag fullt sjå med att få någon form av koll på rutinerna och kommer liksom till någon form av insikt varje dag. Det är inte klokt vad man upptäcker när man har lite tid att rannsaka sej själv lite.
Nu till helgen får jag besök och jag började fundera på vad vi skulle göra när min väninna kommer och hälsar på med sina barn.
Ett "problem" jag inte haft tidigare då jag har jobbat dygnet runt så jag har typ sagt till nära och kära, " Åh, vad kul! Kom! Jag jobbar men ni kan bo hos mej och jag ska försöka komma loss runt 22-23 tiden så kan vi ta ett glas vin tillsammans..."
Vilket många gånger resulterade i att det var så mycket att göra att jag ej kom ifrån eller att mina vänner helt enkelt fick hälsa på mej på krogen.
Dagen efter så var jag utflugen oftast innan dom vaknade och dom fick komma och säga hejdå på mitt jobb.
Som tur är har jag underbara, flexibla vänner som har ett enormt tålamod och gillar mej ändå (tror jag ;)) men nu med facit i hand och lite mindre stress runt omkring så kommer jag på att jag har nog glömt hur man umgås.
Fick ett mail ifrån en annan väninna igår som skrev att hon skulle åka på tjejträff till Barcelona idag.
Åh vad kul det låter tänkte jag.
Jag kan inte komma ihåg när jag gjorde något med mina tjejkompisar sist.
Däremot så vet jag att jag har sagt typ en miljon gånger att vi måste hitta på något, för viljan har alltid funnits där jämt, men det har alltid varit något i vägen.
Har äntligen fått insikten att man måste planera sådana saker samt omprioritera vad som är viktigt.
Kom på dessutom att jag har blivit jätteirriterad på mitt ex när han har tagit ledigt och åkt ut och fiskat eller något annat kul (även om det heller inte har varit överdrivet ofta så har han kopplat ner oftare än jag) och inser nu att valet faktiskt ligger hos mej. Jag har helt enkelt varit avundsjuk på att han har prioriterat sej själv.
Men jag har en jobbig tagg med dåligt samvete om jag inte jobbar och det är lite farligt faktiskt. Men när man får cancer har man inte dåligt samvete längre....
Helknäppt egentligen. Ska man behöva bli sjuk för att inse att man måste lägga tid på sej själv...?
 
Så nu gjorde jag en lista (jag älskar listor ;)) med hur min tillvaro ska se ut de närmaste månaderna och då började jag inte med att planera alla jobbmåsten som jag måste ta tag i som alltid har hamnat överst förut. (Det är ju så att är man egen företagare så kan man inte släppa helt även om man är sjukskrien för det kan ta en ekonomisk ända med förskräckelse...)
Men jag vände på kakan istället och planerade min egen tid först och försökte sedan få in lite jobb emellan.
Det blev en väldigt annorlunda lista där jag även skrev upp alla roliga sociala grejor jag kan göra. Vänner jag kan hälsa på, platser jag och flickorna kan besöka, åka till Frankrike och hälsa på min syster, tjejresa till London eller New York mm.mm. Det blev en jättelång lista. En görmejsjälvgladlista =)
När jag var klar så mådde jag jättebra!
Jag tror att alla sönderstressade människor behöver göra så här mellan varven för att ta reda på varför vi jobbar så mycket. Sätta sej ner och göra delmål. Roliga sådana.
 
Jag har alltid sagt att livet var så mycket enklare på Teneriffa när jag bodde där.
Det var lättare att städa, lära sej spanska, jobba. Då ska man ta i beräkning att vi jobbade 6 dagar per vecka och tjänade exakt så mycket att det räckte till hyra, spara lite så man kunde åka hem till Sverige en gång per år, samt att man kunde gå ut och äta middag den enda dag man var ledig med vännerna och köpa sej ett nytt klädesplagg för ca 5000 pesetas. Så vi hade det inte så fett.
Men grejen var att det var sol och varmt hela tiden.
Så man städade snabbt innan man gick till playan, eller åt en frukost och lärde sej 30 spanska glosor innan man gick till playan (detta gjorde jag varje dag och tre månader senare pratade jag spanska... =) Men det är klart att man skulle säkert kunna lära sej kinesiska på ett kick om det är varmt och skönt och man kan bada 365 dagar om året. Sen är ju inte jag någon vintermänniska heller.;)
Men för mej var det alltid något roligt som hände efter det "tråkiga måstet" ...solen, playan, människorna... Ja det var en underbar tid och jag stannade ju där i tre år.
 
Nu har jag kommit fram till att min lilla lista på kuliga grejor att göra får bli min playa och sol medans vi bor kvar i Sverige och vädret är som det är. Så efter jag har städat köket från papper idag så ska jag göra en liten utflykt med mina barn. =)
 
Och ja, hur är det med hälsan?
Jo, det går framåt och som ni ser i mailet så börjar energin att flöda åt alla håll och det är så typiskt mej att vilja så mycket och så blir det kanske inte alltid som jag vill men jag försöker ändå.
Har lite problem med att få mat-rutinerna att fungera. Detta beror nog uteslutande på att jag alltid jobbat och äter när det finns tid. När man är sjuk och på rehabiliteringsväg så är ju detta grundläggande och detta är något jag måste lära mej. Har försökt att äta vanlig kost och inser att jag måste behålla peggen (slangen i magen) ett tag till, för så fort jag tar bort eller glömmer en välling så går jag ner i vikt.
Det som händer är att jag sätter i halsen när jag äter och måste tugga jättemycket och har ont när jag sväljer, så det mesta måste sväljas ner med vatten. Man jag försöker ändå.
Ringde dietisten igår och fick beställa en ny omgång med proteindrycker. I slutet av veckan ska jag till doktorn och byta peggen till en knapp på magen och jag hoppas att jag inte kommer att behöva den så länge.
Det är ju inte så kul att gå till playan med en plastslang på magen... B-)
Men för stunden behöver jag den för att kunna öka i vikt så det är bara att gilla läget.
(Har dessutom fått lite ont i området runt peggen men det kan bero på träningen så vi får se vad han säger på fredag)
 
I övrigt är jag piggare, orkar mer, men blir ibland hysteriskt trött och försöker lägga mej och sova siesta en stund. Jag kommer inte ihåg det varje dag men det är också något som jag behöver träna på. Ibland så hamnar jag i ett läge där jag helt enkelt inte orkar röra mej ur fläcken. Typ som att sitta på sängkanten och önska att man ligger. Men dom säger att detta är ett vanligt fenomen och biverkning av behandlingen.
Min doktor berättade om en patient som satt med fjärrkontrollen i handen och inte orkade att stänga av tvn fastän hon inte ville titta på tvn.
 
Slemmet i halsen är mycket mindre. Jag hostar upp lite grand men det är så sällan att jag inte har några problem med att umgås med folk nu. (för ett par veckor sedan kunde jag inte gå någonstans utan min spottpåse...)
Jag har börjat träna sjukgymnastik och även om jag är helt slut på kvällen efteråt så gör det gott för kroppen och rumpan har börjat att flytta sej så smått tillbaks.. =) Den är inte helt på plats ännu men det går åt rätt håll ;)
Har fått lite ont i ryggmusklerna men det tror jag är ren och skär träningsvärk eftersom jag är uppe och rör på mej hela tiden.
 
Det största problemet just nu är nog mitt tålamod, eller snarare brist på tålamod, som gör att jag känner mej lite frustrerad över att inte kunna planera en resa till Spanien. Jag hade som mål att åka i slutet på juni då vi är bjudna på fest med flickorna, fast som det ser ut nu så vet jag inte hur lång tid det tar tills jag kan äta ordentligt så att jag behåller min vikt och jag kan inte åka om jag inte är säker på att allt funkar i kroppen. så vi får avvakta och se. Sen får jag nog sänka ribban här hemma. Hade en plan att röja en plats per dag, nu när jag är sjukskiven och hemma, men känner att jag inte ens orkar röja en grej i veckan ibland, så här behöver jag också jobba med det berömda tålamodet och det dåliga samvetet över att det inte blir gjort.

Sen har vi ju det där med smaken...
Jag äter i stort sett all mat nu och smaken är nästan helt tillbaka. Ananas var däremot inget som var bra för min såriga hals så det ska vi nog strunta i och drycker går det sådär med, för att inte tala om alkoholhaltiga drycker.
Jag har äntligen hittat en tropisk juice som är drickbar men annars så är det vatten för hela slanten.
Provade öl och det smakade jäst diskvatten. Då provade jag en klunk cider och det gick inte det heller.
Så nu i helgen så testade jag ett glas rose. Det var lika illa det. Så det känns inte som om det blir så mycket alkohol för mej i sommar. Men jag får väl festa till det med lite bubbelvatten i värsta fall. =)
 
Kram på er alla och njut av det vackra vädret som kommer nu =)
 
Min positiva lista:
Jag börjar gå upp i vikt.
Jag har upptäckt att smink är bra när man känner sej lite vissen och jag brukar inte sminka mej vardagsvis men lite mascara och eyeliner gör underverk helt klart!
Det var ju tom så att flickorna sa; Vad fin du är mamma! S-)
Jag har renoverat 2 rum på hotellet. (dvs. hantverkarna under min ledning =) Bilder kommer.
Ritat en grillutebar till utesereringen.
Varit på shoppingtur och handlat examenskläder till barnen (vilket gjorde mej helt slut så jag fick sitta och vila i affärerna i slutet, men det var det värt)
Skaffat pass till vovvarna.
Sovit siesta 2 ggr denna vecka.
Njutit av vår vackra trädgård. (den jag skulle fixa i, men för stunden är jag bara glad att sitta stilla ute och njuta ) Det bästa med trädgårdar är att man får en ny chans nästa år, så där stressar jag i n t e  upp mej. =)
Varit på ett möte för turism i vår bygd och träffat folk och känt mej som en vanlig person =) Det var jättetrevligt!
Jag är extra nöjd med alla bra snack som jag har haft med mina flickor den senaste tiden.. Den ena är ju på väg in i tonåren med allt vad det innebär och jag tror att vi behöver mycket snack framöver.
Det känns också underbart skönt att dom börjar bli lite mindre oroliga för sin mamma.
 
Vikt 56,8
Medicin:
Morfinplåster 12mg
3x500g alvedon
3x50g diklofenak
Behöver inget flytande morfin längre =D
 
 
 

Kommentarer

Postat av: MonicaBobert

Publicerad 2013-06-01 21:23:18

Å ,så skönt att höra att det hat vänt lite <3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anette

"Jag har inte många bollar i luften, jag har ett bollhav" 2-barns mamma född -67, driver 4 företag inom hotell och restaurang och dygnet har inte tillräckligt med timmar. Det är väl förmodligen därför jag har fått cancer... Jag försöker alltid att se något positivt i allt elände och i detta fallet är det nog att jag blir tvungen att jobba mindre. Men det ska gudarna veta, det är f-n inte lätt. Är man van att ha koll på allt så är det också väldgt svårt att släppa. Samtidigt som ett kontrollfreak som jag måste naturligtvis lägga min näsa i allt som händer även om jag borde vara hemma och ta det lugnt.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela